Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serbokroatiska litteraturen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Seres-Sergeant
166
Séres (grek. Serrhai, det forna Sirrhce), stad i
förra turkiska vilajetet Saloniki, nu hufvudstad
i grekiska nomos Serrhai (132,881 inv. 1914),
ligger i en bördig, men sank och osund dalgång nära
Struma och n. om Tachyno-sjön samt vid järnvägen
Saloniki-Konstantinopel. 18,670 inv. (1913). S., som
är säte för en grekisk ärkebiskop, har många moskéer
och grekiska kyrkor samt gymnasium och är centrum för
bomullsodling och bomullsindustri. När Stefan Dusjan
i Serbien eröfrat Albanien, Macedonien,. Tessalien
och Epirus och 1346 låtit kröna sig till tsar, valde
han S. till sitt residens, och det tillhörde Serbien,
tills det intogs af sultan Murad II (1421-51). (J-
F. N.)
Seressäner ("rödmantlar") kallades en österrikisk
milis, som hade att bevaka gränsen mot Turkiet. Den
inrättades omkr. 1700, bildade 6 regementen och
räknade 1849 en styrka af 1,200 man. Seressanerna
voro fordom bekanta för sin tapperhet och grymhet, men
förlorade i betydelse efter Sjuåriga kriget (1756-63)
och användes sedan 1871 en tid uteslutande till
gendarmtjänst i Kroatien, hvarefter kåren upplöstes.
C. O. N.
Sereth. 1. (Lat. Hierasus, rumän. Siretu). Biflod
fr. v. till Donau, rinner upp på Karpaterna,
i Bukovina, flyter först i en mot n. krökt båge,
inträder därefter i Moldau, går under en längre
sträcka i sydlig hufvudriktning parallellt med Pruth
samt bildar slutligen gräns mot Valakiet. Efter
ett lopp af 416 km. faller S. ut i Donau, mellan
Galatl och Braila. Dess förnämsta tillflöden äro:
Lilla Sereth, Suczava, Moldava, Gyllene Bistritza,
Trotus och Buzäu fr. h. samt Bårlad fr. v. - 2. Stad i
Bukovina på högra stranden af ofvan-nämnda flod, nära
rumänska gränsen. 7,614 inv. (19CO), tyskar, rutener
och judar. Tyskt gymnasium. Petroleumraffinadori. -
3. Biflod fr. v. till Dnjestr i Galizien. 225
km. Vid densamma fördes under världskriget 1915-16
förbittrade strider mellan österrikare, tyskar och
ryssar. Genom sin sydliga riktning parallellt med
Galiziens östra gräns mot Ryssland bildar den en
lämplig försvars-afskärning n. om Dnjestr mot såväl
ö. som v. Under världskriget 1915 veko ryssarna
emellertid till en början tillbaka, då de förbundna
under v. Bothmer 2 sept. närmade sig S.-linjen, och
d. 3 lyckades Böhm-Ermollis’ armé t. o. m. få fast
fot på östra stranden vid nedre S. Den starkt befästa
Soteria-höjden n. v. om Sinkov och flera brohufvud
togos sedan, och v. Bothmer stormade d. 4 en rad ryska
förpostställningar, under det att v. Pflanzer-Baltin
forcerade några flodöfvergångar; men d. 5 började
ryssarna gå fram till motanfall först vid mynningen
och sedan från brohufvudena vid Tar-nopol och
Strusov, och såväl vid mellersta som nedre S. måste
de förbundna d. 8 draga sig tillbaka för öfverlägsna
ryska styrkor. Striderna fortsattes, och d. 14 måste
de förbundna vika undan till-Strypa och öfre Ikva,
där de ryska anfallen sedan fortsattes; men d. 17
drogo ryssarna sig helt oväntadt tillbaka till och
delvis äfven öfver S., hvars brohufvud, särskildt de
vid Tarnopol och framför Trcinbovla, de dock starkt
besatte. Den ryska framstöten synes sålunda ha af sett
endast en diversion för underlättandet af den ryska
Rovno-gruppens anfall i, norra Volynien d. 17, hvarvid
österrikarna också måste vika. De förbundna när-
made sig emellertid åter S., och från senare delen
af sept. utkämpades åtskilliga strider framför
nyssnämnda brohufvud; 10 okt. togo de förbundna
höjderna s. om byn Hladki 15 km. n. v. om Tarnopol,
men först 2 jan. 1916 lyckades de eröfra de starkt
befästa ryska ställningarna vid Tluste framför
nedre S., och samtidigt streds med häftighet och
växlande framgång på fronten Tarnopol-Trem-bovla,
som dock stannade i ryssarnas besittning. Sedan
var det tämligen lugnt i S.-trakten ända till
ryssarnas stora offensiv i början af juni, då de
ånyo frambröto öfver S.-linjens nedre delar, där
österrikarna efter stora förluster tvingades till
reträtt, och 12 juni intogo ryssarna Zaleszczyki. Vid
öfre S. höllo de förbundna dock stånd, och hårda
strider utkämpades vid ZaJozce, men 4 aug. öfverskredo
ryssarna S. n. v. om denna ort och besatte flera byar
s. om Brody, hvarpå de förbundna efter ytterligare
strider d. 10 och 11 tvingades att utrymma ZaJozce
(samt Hladki-Voro-byovka-Cebrovställningen), men d. 17
hejdades ryssarna åter i trakten af öfre S. Sedermera
utkämpades strider s. om Brody d. 22, n. om öfre
S. vid Svyzyn d. 21 och 24 samt vid öfre S. 30 aug.,
4 sept. och 5 okt. 1-2. (J- F. N.) 3. L. W:son M.
Sérethlinjen, befäst ställning i Rumänien vid nedre
Sereth (se d. o. 1), afsedd att skydda mot ett anfall
genom Moldau eller från Svarta hafvet uppför Donau
och bestående af 3 på det 85 km. långa mellanrummet
mellan Donaubågen vid Galatl och bergen lagda
stödpunkter: Galatl, N a m o-loassa och Focsani,
hvilkas luckor (30, resp. 24 km.) skulle försvaras af
fältarmén bakom de af Sereth och Putna (biflod till
S.) bildade front-hindren. De tre stödpunkterna äro
byggda från 1889 i enlighet med ett af M. Schumann (se
d. o.) 1887 på grundvalen af endast artilleriförsvar
upp-gjordt förslag och äro att anse som rena
pansarbefästningar. Det pansarskyddade artilleriet är
sam-manfördt i emplacement för 3-5 pjäser, gruppvis
ordnade i 2-3 träffen med de lättare kanonerna
i pansarkärror främst. I allt finnas 353 pjäser i
Focsani, 88 i Namoloassa och 130 i Galatt. Härförutom
byegdes från 1890 en flankerande vänsterflygelposition
om 3 haubitsbatterier vid Odobescl.
L. W:sonM.
Serge [särj], fr., särs (se d. o.).
Sergeant [särja’nt, oriktigt järsa’nt], fr. ser-gent
(af lat. se’rviens, tjänande), urspr, ett slags
rättstjänare, kom sedermera att beteckna en militärisk
grad. Under senare delen af medeltiden kallades
de franske konungarnas lifvakt sergents aparmes
1. sergents å masse. Under 1400- och 1500-talen voro
sergents de bataille, sergents-majors de bataille
och sergents-généraux de bataiHe benämningar på
officerare, som hade generalstabsangelägenheterna om
hand. Från 1600-talet gick benämningen öfver till att
beteckna en underofficers-grad, vanligen graden näst
efter fanjunkaren eller fältväbeln, såsom förhållandet
ännu är i de flesta arméer. Benämning-en inkom i
svenska armén under Gustaf II Adolfs tid. Hvarje
kompani hade då en "sergiant", hvilken stod närmast
under fältväbeln. Sergeanten bibehöll sin plats efter
roteringens genomförande, och äfven efter 1833 års
lönereglering fanns endast l sergeant vid hvarje
Efter 1875 fingo alla underofficerare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
