sonson

Aus Wiktionary, dem freien Wörterbuch

sonson (Schwedisch)[Bearbeiten]

Substantiv, u[Bearbeiten]

Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) sonson sonsonen sonsöner sonsönerna
Genitiv sonsons sonsonens sonsöners sonsönernas

Worttrennung:

son·son, Plural: son·sö·ner

Aussprache:

IPA: [ˈsoːnsoːn], Plural: [ˈsoːnsøːnər]
Hörbeispiele:

Bedeutungen:

[1] männlicher Enkel, der von einem Sohn geboren wurde; der Sohn eines Sohnes

Herkunft:

aus dem Altschwedischen sonar son: Sohnens Sohn;[Quellen fehlen] Determinativkompositum aus den Substantiven son und son

Gegenwörter:

[1] dotterson, sondotter

Oberbegriffe:

[1] barnbarn, sonbarn, familjemedlem

Beispiele:

[1] Han gav sin sonson lite godisar.
Er hat seinem Enkel ein paar Süßigkeiten gegeben.

Übersetzungen[Bearbeiten]

[1] Svenska Akademiens Ordbok „sonson
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »sonson«, Seite 880