Gokaidō
Gokaidō (japanska (
Färdlederna
[redigera | redigera wikitext]Alla vägar började på Nihonbashi (Japanbron) i Chūō i shogunatets huvudstad Edo. Därifrån sträckte de sig genom olika regioner och län. Alla slutade sedan på Sanjō Ōhashi (Tredje bron) i Higashiyama kejsarens huvudstad Kyoto. Även de norra lederna kunde nå Kyoto då de anslutade till Tōkaidō i Edo.
Längs färdlederna fanns så kallade shukuba (rastplatser) och kring dessa växte med tiden fram honjin (övernattningsbostäder för adelsmän och ämbetsmän) och hatago (härbärgen för vanliga resenärer) och stationerna växte sakteligen till byar. Efterleden -shuku eller -juku i många japanska ortnamn erinrar ofta om ett rastställe längs en färdled.
Ōshū Kaidōn (
Nikkō Kaidōn (
Kōshū Kaidōn (
Nakasendōn (
Tōkaidōn (
Historia
[redigera | redigera wikitext]Byggandet av färdlederna påbörjades 1603 under shogunen Tokugawa Ieyasu, den förste shogunen av Tokugawaklanen, och upphöjdes till riksvägar av hans ättling Tokugawa Ietsuna. Vägarna ökade snart i betydelse då den nya lagstiftningen (Sankin kōtai, "regelbunden närvaro") bland annat tvingade länsherrarna (daimyōerna) till regelbundna besök i Edo. Tōkaidō blev den mest använda vägen.
Shukuban Hakone-juku i Hakone hade särskild betydelse då den även var gränsstationen Hakone Seki-sho mellan regionerna Kanto och Kansai.
Japans moderna vågnät och tåglinjer följer i stort de historiska färdlederna än idag.