Sprickor 

Om trä torkas för hårt kan det spricka på ytan, i ändarna och invändig. Dessutom förekommer en del sprickor som inte har torkning att göra t.ex. kap- och frostsprickor.

Ytsprickor
Ytliga sprickor orsakas av för hård torkning under de inledande torkfaserna. De kan även orsakas av olämplig uppvärmning eller lagring före torkningen startas. Sprickorna uppkommer då ytan torkats ut för mycket i förhållande till den fuktigare kärnan. Spänningar bildas då ytan vill krympa men hindras av kärnan, överstiger spänningarna virkets hållfasthet spricker det. Sprickorna stängs och blir svårare att upptäcka under den senare delen av torkningen men finns kvar och orsakar bekymmer i de vidare förädlingen, särskilt vid ytbehandling.

Inre sprickor
Inre sprickor uppkommer i den senare delen av torkprocessen efter att virket torkats så hårt att ytan inte krympt tillräckligt utan blivit uttänjd under den inledande torkningen. När sedan kärnan av virket vill krympa under den senare delen av torkprocessen hindras den från att göra detta av det uttänjda skalet. Dragspänningar bildas som om de blir för stora orsakar inre sprickor. Denna typ av sprickor är särskilt vanlig på ek
 
 

 
Inre sprickor på al som torkats allt för hårt

Ändsprickor
Denna typ av sprickor uppkommer vanligen på ändytor av virket och tränger ofta in från några millimeter till flera decimeter. Sprickorna orsakas av att virket torkar betydligt snabbare i fiberriktningen än tvärs denna. Det går att minska eller förkorta ändsprickor genom att ändtäta virket och förse befintliga sprickor med s.k. sprickjärn.