Missfärgningar

Det finns ett flertal typer av missfärgningar som kan uppträda på lövträ, några exempel beskrivs nedan.

Svampangrepp
De flesta missfärgningar orsakas av blånads- eller mögelsvamp som lätt angriper fuktigt virke, risken är stor om fuktkvoten är över 20%. Sporer från mögelsvampar missfärgar ytan, medan färgade hyfer från blånadssvampar kan missfärga veden på djupet.

En annan typ av svamp angriper kärnveden hos ek och resulterar i en gul fläckbildning. Svamparna gynnas av långsam torkning ofta till följd av dålig eller ojämn luftcirkulation vid temperaturer som understiger 55°.
 
 

 
Svart mögelangrepp
på basad bok

Orange mögelangrepp
på bokämnen

Järnmärken
När fuktigt virke kommer i kontakt med järn kan en kraftig svart-blå missfärgning bildas, färgförändringen förekommer vanligast på ek, valnöt och äkta kastanj.

Röd-brun färgförändring
En generell färgförändring uppstår hos många ljusa lövträslag t.ex. björk, al, bok och lönn vid torkning. Träslagen mörknar och får en rödare ton om de utsätts för förhöjda temperaturer samtidigt som fuktkvoten är över omkring 20%. Orsaken antas vara oxidation med eller utan enzymer samt hydrolys, speciellt av extraktivämnen i veden. Vid temperaturer över 60grader kommer splintved hos dessa träslag utveckla en tydligt brun missfärgning genom hela veden om de torkas från rått. För att minska effekterna bör virket torka snabbt, vid låga temperaturer samt helst i en syrefri miljö

30

60

220

Björk som torkas vid olika temperaturer i konventionell kammartork. Till höger syns björk som värmebehandlats vid ca 220 grader C.

Träslaget bok värmebehandlas ofta med ånga eller varmvatten för veden skall få en lätt röd ton som passar bättre till bokfaner. Behandlingen görs på nysågat virke före torkning och virket blir allt rödare ju längre behandlingen pågår.

Naturell (obasad) bok

Lättbasad bok

Strömärken
Mörka strömärken orsakas sannolikt av att virket under ströna förblir fuktigt längre och att fukttransporten under ströna försvåras. Strömärken kan även uppkomma till följd av att fuktiga strön, smittade av svampsporer, kommer i kontakt med virket. Bruket av torra, smala och friska strön eliminerar vanligtvis dessa problem.

Ljusa strömärken antas vara kemiska i sin natur. Oskyddade virkesytor oxiderar lättare än de delar som täcks av strön där syretillförseln är begränsad. Intensiteten hos den oxiderande färgningen bestäms av träslaget samt torkklimatet. Varm fuktig luft gynnas oxidationen. Vissa träslag t.ex. al med lättoxiderande extraktivämnen får nästan alltid strömärken, graden är beroende på torkklimatet och ströutformningen.

Sprickor>>