Ynglingatal

aus Wikipedia, der freien Enzyklopädie
Dies ist eine alte Version dieser Seite, zuletzt bearbeitet am 11. Oktober 2005 um 22:40 Uhr durch 84.202.78.73 (Diskussion). Sie kann sich erheblich von der aktuellen Version unterscheiden.
Zur Navigation springen Zur Suche springen

Ynglingatal är en på fornnordiskt versmått upprättad kungalängd för en ätt kallad Ynglingaätten.

Den ursprungliga versionen torde komma från Tjodolf av Hvin. Denne var hovskald hos en norsk småkung, Ragnvald, som var kusin till Harald hårfager, och bakgrunden är att de norska kungarna sade sig leda sitt ursprung tillbaks till de gamla gudarna via ynglingakungarna i Uppsala. Tjodolf skrev alltså ett propagandaverk på uppdrag åt sin härskare och arbetsgivare, vilket drastiskt sänker trovärdigheten hos hans verk. Att sedan längden börjar med gudomligheter är väl knappast ägnat att öka tilltron till det. Ur källkritisk synpunkt skall man också notera att nedtecknarens avstånd i tid från de händelser som beskrivs är avsevärt - redan för 500-talets regenter befinner sig Tjodolf flera sekler bort. Tjodolf bör ha skrivit runt år 900 (Harald Hårfager kom till makten år 872).

Den är bäst känd från Snorres Heimskringla som dock är på prosa, och sannolikt endast ett återberättande av den ursprungliga dikt som Snorre möjligen bara hört muntligen. Snorres verk kan vara ofullständigt, han talar bland annat om att längden innehåller 31 regenter, men räknar själv bara upp 27. Ett annat och äldre, norskt verk, författat på latin, Historia Norvegiæ, innehåller huvudsakligen samma uppgifter. Snorre befinner sig f.ö. omkring tre sekler ytterligare bort från de händelser som Tjodolf beskrev, med åtföljande trovärdighetsförlust.

Snorres namn på längden är Ynglingasaga.

Kungalängden i Ynglingatal,

Ingjalds son

Bägge är väl kända - om ock inte med historiskt godtagbar "objektivitet" och källkritik - i norska och framförallt isländska källor, och därmed är Tjodolfs avsikt fullbordad.

I viss mån torde Ynglingatal ha en verklig bakgrund. Från 500-talets kungar och framåt ökar överensstämmelsen med andra källor. Exempelvis nämns delvis samma personer i Beowulfkvädet och frankiska krönikor. I vissa fall kan ordningsföljden vara omkastad eller andra fel förekomma. Även namnen kan ibland vara föremål för tvister mellan uttolkare. Även i de allra sista leden i ättelängden föreligger oklarheter (exempelvis Gudröds härstamning och ättlingar, vilka motsägs av mer samtida irländska källor) och om de uppgifter som låg författaren allra närmast i tiden kan vara oklara, vad skall då inte de allra äldsta vara?

Extern länk