slutföra
Jump to navigation
Jump to search
Swedish
Etymology
slut (“end”) + föra (“bring”)
Verb
slutföra (present slutför, preterite slutförde, supine slutfört, imperative slutför)
- to complete, to finish, to finish off (a project or the like)
- slutföra ett uppdrag
- complete a mission
Conjugation
Conjugation of slutföra (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | slutföra | slutföras | ||
Supine | slutfört | slutförts | ||
Imperative | slutför | — | ||
Imper. plural1 | slutfören | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | slutför | slutförde | slutförs, slutföres | slutfördes |
Ind. plural1 | slutföra | slutförde | slutföras | slutfördes |
Subjunctive2 | slutföre | slutförde | slutföres | slutfördes |
Participles | ||||
Present participle | slutförande | |||
Past participle | slutförd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |