Parallelle Kapitler | 1Og han gik bort derfra Og han kommer til sin Fædreneby, og hans Disciple følge ham. | 1Og han gikk ut derfra og kom til sitt hjemsted, og hans disipler fulgte ham. | 1Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom. |
| 2Og da det blev Sabbat, begyndte han at lære i Synagogen, og de mange, som hørte ham, bleve slagne af Forundring og sagde: »Hvorfra har han dog dette, og hvad er det for en Visdom, som er given ham, og hvilke kraftige Gerninger der dog sker ved hans Hænder! | 2Og da sabbaten kom, begynte han å lære i synagogen. Og mange som hørte ham, var slått av forundring og sa: Hvorfra har han dette, og hvad er det for en visdom som er ham gitt? Og slike kraftige gjerninger som skjer ved hans hender! | 2Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de? |
| 3Er denne ikke Tømmermanden, Marias Søn og Jakobs og Joses's og Judas's og Simons Broder? Og ere ikke hans Søstre her hos os?« Og de forargedes paa ham. | 3Er ikke dette tømmermannen, Marias sønn og bror til Jakob og Joses og Judas og Simon, og er ikke hans søstre her hos oss? Og de tok anstøt av ham. | 3Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten. |
| 4Og Jesus sagde til dem: »En Profet er ikke foragtet uden i sit eget Fædreland og iblandt sine Slægtninge og i sit Hus.« | 4Og Jesus sa til dem: En profet blir ikke foraktet annensteds enn på sitt hjemsted og blandt sine slektninger og i sitt hus. | 4Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.» |
| 5Og han kunde ikke gøre nogen kraftig Gerning der; kun lagde han Hænderne paa nogle faa syge og helbredte dem. | 5Og han kunde ikke gjøre nogen kraftig gjerning der, undtagen at han la sine hender på nogen få syke og helbredet dem; | 5Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem. |
| 6Og han forundrede sig over deres Vantro. Og han gik om i Landsbyerne der omkring og lærte. | 6og han undret sig over deres vantro. Og han gikk omkring i byene og lærte. | 6Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade. |
| 7Og han hidkalder de tolv, og han begyndte at udsende dem, to og to, og gav dem Magt over de urene Aander. | 7Og han kalte de tolv til sig og begynte å sende dem ut, to og to, og gav dem makt over de urene ånder. | 7Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna. |
| 8Og han bød dem, at de skulde intet tage med paa Vejen uden en Stav alene, ikke Brød, ikke Taske, ikke Kobber i Bæltet, | 8Og han bød dem at de ikke skulde ta noget med på veien, uten bare en stav, ikke brød, ikke skreppe, ikke kobber i beltet, | 8Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet. |
| 9men have Sko paa og: »Ifører eder ikke to Kjortler!« | 9men ha sko på, og ikke to kjortler. | 9Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader. |
| 10Og han sagde til dem: »Hvor I komme ind i et Hus, der skulle I blive, indtil I drage bort fra Stedet. | 10Og han sa til dem: Hvor I kommer inn i et hus, der skal I bli til I drar videre fra det sted. | 10Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten. |
| 11Og hvor man ikke vil modtage eder og ikke vil høre eder, der skulle I gaa bort fra og afryste Støvet under eders Fødder til Vidnesbyrd imod dem.« | 11Og hvor de ikke tar imot eder og ikke hører på eder, der skal I gå ut fra det sted og ryste av støvet under eders føtter til et vidnesbyrd mot dem. | 11Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.» |
| 12Og de gik ud og prædikede, at man skulde omvende sig. | 12Og de gikk ut og forkynte for folket at de skulde omvende sig, | 12Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring; |
| 13Og de dreve onde Aander ud og salvede mange syge med Olie og helbredte dem. | 13og de drev ut mange onde ånder og salvet mange syke med olje og helbredet dem. | 13och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem. |
| 14Og Kong Herodes hørte det (thi hans Navn var blevet bekendt), og han sagde: »Johannes Døberen er oprejst fra de døde, og derfor virke Kræfterne i ham.« | 14Og kong Herodes fikk høre om dette - for Jesu navn blev kjent vidt og bredt - og han sa: Døperen Johannes er opstanden fra de døde, og derfor er det disse krefter er virksomme i ham. | 14Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.» |
| 15Andre sagde: »Det er Elias;« men andre sagde: »Det er en Profet ligesom en af Profeterne.« | 15Andre sa: Det er Elias; andre igjen sa: Det er en profet, som en av profetene. | 15Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.» |
| 16Men da Herodes hørte det, sagde han: »Johannes, som jeg har ladet halshugge, han er oprejst.« | 16Men da Herodes hørte det, sa han: Johannes, som jeg lot halshugge, han er opstanden fra de døde. | 16Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.» |
| 17Thi Herodes havde selv sendt Bud og ladet Johannes gribe og kaste i Fængsel for sin Broder Filips Hustru, Herodias's Skyld; thi han havde taget hende til Ægte. | 17For Herodes hadde selv sendt folk avsted og grepet Johannes og lagt ham i bånd og kastet ham i fengsel for Herodias' skyld, som var hans bror Filips hustru; for han hadde giftet sig med henne. | 17Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta, |
| 18Johannes sagde nemlig til Herodes: »Det er dig ikke tilladt at have din Broders Hustru.« | 18Men Johannes hadde sagt til Herodes: Det er dig ikke tillatt å ha din brors hustru. | 18och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.» |
| 19Men Herodias bar Nag til ham og vilde gerne slaa ham ihjel, og hun kunde det ikke. | 19Og Herodias bar hat til ham og vilde gjerne slå ham ihjel, men kunde ikke utvirke det. | 19Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill. |
| 20Thi Herodes frygtede for Johannes, fordi han vidste, at han var en retfærdig og hellig Mand, og han holdt sin Haand over ham; og naar han hørte ham, var han tvivlraadig om mange Ting, og han hørte ham gerne. | 20For Herodes fryktet Johannes, fordi han kjente ham som en rettferdig og hellig mann, og han holdt sin hånd over ham, og når han hørte ham, var han i tvil om mangt og meget, og han hørte ham gjerne. | 20Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna. |
| 21Og da der kom en belejlig Dag, da Herodes paa sin Fødselsdag gjorde et Gæstebud for sine Stormænd og Krigsøversterne og de ypperste i Galilæa, | 21Så kom det en beleilig dag, da Herodes gjorde et gjestebud på sin fødselsdag for sine stormenn og krigshøvdingene og de fornemste i Galilea, | 21Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen. |
| 22og da selve Herodias's Datter kom ind og dansede, behagede hun Herodes og Gæsterne. Og Kongen sagde til Pigen: »Bed mig, om hvad som helst du vil, saa vil jeg give dig det.« | 22og Herodias' datter kom inn og danset, og Herodes og de som satt til bords med ham, syntes om henne. Og kongen sa til piken: Be mig om hvad du vil, og jeg vil gi dig det! | 22Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.» |
| 23Og han svor hende til og sagde: »Hvad som helst du beder om, vil jeg give dig, indtil Halvdelen af mit Rige.« | 23Og han svor henne til: Hvad du ber mig om, det vil jeg gi dig, om det så var halvdelen av mitt rike. | 23Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.» |
| 24Og hun gik ud og sagde til sin Moder: »Hvad skal jeg bede om?« Men hun sagde: »Om Johannes Døberens Hoved.« | 24Hun gikk da ut og sa til sin mor: Hvad skal jeg be om? Hun sa: Om døperen Johannes' hode. | 24Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.» |
| 25Og hun gik straks skyndsomt ind til Kongen, bad og sagde: »Jeg vil, at du straks giver mig Johannes Døberens Hoved paa et Fad.« | 25Og straks skyndte hun sig inn til kongen og bad ham og sa: Jeg vil at du straks skal gi mig døperen Johannes' hode på et fat. | 25Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.» |
| 26Om end Kongen blev meget bedrøvet, vilde han dog for Edernes og Gæsternes Skyld ikke afvise hende: | 26Og kongen blev meget bedrøvet; men for sine eders skyld og for deres skyld som satt til bords, vilde han ikke si nei til henne. | 26Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne. |
| 27Og Kongen sendte straks en at Vagten og befalede at bringe hans Hoved. | 27Og straks sendte kongen en av sin livvakt avsted og bød ham hente hans hode. | 27Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset |
| 28Og denne gik hen og halshuggede ham i Fængselet; og han bragte hans Hoved paa et Fad og gav det til Pigen, og Pigen gav det til sin Moder. | 28Han gikk da avsted og halshugget ham i fengslet, og kom med hans hode på et fat og gav det til piken, og piken gav det til sin mor. | 28och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder. |
| 29Og da hans Disciple hørte det, kom de og toge hans Lig og lagde det i en Grav. | 29Og da hans disipler hørte det, kom de og tok hans legeme og la det i en grav. | 29Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav. |
| 30Og Apostlene samle sig om Jesus, og de forkyndte ham alt, hvad de havde gjort, og hvad de havde lært. | 30Og apostlene samlet sig igjen hos Jesus, og fortalte ham alt det de hadde gjort og lært. | 30Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket. |
| 31Og han siger til dem: »Kommer nu I med afsides til et øde Sted og hviler eder lidt;« thi der var mange, som gik til og fra, og de havde ikke engang Ro til at spise. | 31Og han sa til dem: Kom nu I med mig avsides til et øde sted og hvil eder litt ut! For det var mange som gikk til og fra, og det blev ikke engang tid for dem til å få sig mat. | 31Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo. |
| 32Og de droge bort i Skibet til et øde Sted afsides. | 32Så drog de avsted i båten til et øde sted for sig selv. | 32De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. |
| 33Og man saa dem drage bort, og mange kendte dem, og til Fods strømmede de sammen derhen fra alle Byerne og kom før end de. | 33Og folk så dem dra bort, og mange kjente dem; og fra alle byene løp de til fots dit og kom før dem. | 33Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem. |
| 34Og da han gik i Land, saa han en stor Skare, og han ynkedes inderligt over dem; thi de vare som Faar, der ikke have Hyrde; og han begyndte at lære dem meget. | 34Og da han gikk i land, så han meget folk, og han ynkedes inderlig over dem; for de var lik får som ikke har hyrde; og han begynte å lære dem meget. | 34När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken. |
| 35Og da Tiden allerede var fremrykket, kom hans Disciple til ham og sagde: »Stedet er øde, og Tiden er allerede fremrykket. | 35Og da det alt var sent på dagen, gikk hans disipler til ham og sa: Stedet er øde, og det er alt sent på dagen; | 35Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen. |
| 36Lad dem gaa bort, for at de kunne gaa hen i de omliggende Gaarde og Landsbyer og købe sig noget at spise.« | 36la dem fare, så de kan gå bort i bygdene og byene heromkring og kjøpe sig noget å ete! | 36Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.» |
| 37Men han svarede og sagde til dem: »Giver I dem at spise!« Og de sige til ham: »Skulle vi gaa hen og købe Brød for to Hundrede Denarer og give dem at spise?« | 37Men han svarte og sa til dem: Gi I dem å ete! Og de sa til ham: Skal vi gå bort og kjøpe brød for to hundre penninger og gi dem å ete? | 37Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?» |
| 38Men han siger til dem: »Hvor mange Brød have I? Gaar hen og ser efter!« Og da de havde faaet det at vide, sige de: »Fem, og to Fisk.« | 38Men han sa til dem: Hvor mange brød har I? Gå bort og se efter! Og da de hadde sett efter, sa de: Fem, og to fisker. | 38Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.» |
| 39Og han bød dem at lade dem alle sætte sig ned i smaa Flokke i det grønne Græs. | 39Og han bød dem å la alle sette sig ned i det grønne gress, lag ved lag. | 39Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset. |
| 40Og de satte sig ned, Hob ved Hob, somme paa hundrede og somme paa halvtredsindstyve. | 40Og de satte sig ned, hop ved hop, somme på hundre og somme på femti. | 40Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var. |
| 41Og han tog de fem Brød og de to Fisk, saa op til Himmelen og velsignede; og han brød Brødene og gav sine Disciple dem at lægge for dem, og han delte de to Fisk til dem alle. | 41Og han tok de fem brød og de to fisker, så op mot himmelen og velsignet dem; og han brøt brødene og gav dem til disiplene, forat de skulde dele ut til folket, og de to fisker delte han imellem dem alle. | 41Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla. |
| 42Og de spiste alle og bleve mætte. | 42Og de åt alle og blev mette; | 42Och de åto alla och blevo mätta. |
| 43Og de optoge tolv Kurve fulde af Stykker, ogsaa af Fiskene. | 43og de tok op tolv kurver fulle av stykker, og likeså av fiskene. | 43Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna. |
| 44Og de, som spiste Brødene, vare fem Tusinde Mænd. | 44Og de som hadde ett brødene, var fem tusen menn. | 44Och det var fem tusen män som hade ätit. |
| 45Og straks nødte han sine Disciple til at gaa om Bord i Skibet og i Forvejen sætte over til hin Side, til Bethsajda, medens han selv lod Skaren gaa bort. | 45Og straks nødde han sine disipler til å gå i båten og fare i forveien over til hin side, til Betsaida, mens han selv sendte folket avsted. | 45Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt. |
| 46Og da han havde taget Afsked med dem, gik han op paa Bjerget for at bede. | 46Og da han skiltes fra dem, gikk han op i fjellet for å bede. | 46Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja. |
| 47Og da det var blevet silde, var Skibet midt paa Søen og han alene paa Landjorden. | 47Og da det var blitt aften, var båten midt på sjøen, og han var alene på land. | 47När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land. |
| 48Og da han saa, at de havde deres Nød med at ro (thi Vinden var dem imod); kommer han ved den fjerde Nattevagt til dem vandrende paa Søen. Og han vilde gaa dem forbi. | 48Og da han så at de var i nød mens de rodde - for vinden var imot - kom han til dem ved den fjerde nattevakt, vandrende på sjøen, og han vilde gå forbi dem. | 48Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem. |
| 49Men da de saa ham vandre paa Søen, mente de, at det var et Spøgelse, og de skrege. | 49Men da de så ham vandre på sjøen, trodde de at det var et spøkelse, og de skrek; | 49Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt; |
| 50Thi de saa ham alle og bleve forfærdede. Men han talte straks med dem og sagde til dem: »Værer frimodige, det er mig, frygter ikke!« | 50for de så ham alle sammen og blev forferdet. Men han talte straks til dem og sa: Vær frimodige; det er mig, frykt ikke! | 50ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.» |
| 51Og han steg op i Skibet til dem, og Vinden lagde sig, og de forfærdedes over al Maade ved sig selv. | 51Og han steg inn i båten til dem, og vinden la sig; og de blev ute av sig selv av forundring. | 51Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad; |
| 52Thi de havde ikke faaet Forstand af det, som var sket med Brødene; men deres Hjerte var forhærdet. | 52For de hadde ikke fått forstand av det som var skjedd med brødene; men deres hjerte var forherdet. | 52ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade. |
| 53Og da de vare farne over til Landet, kom de til Genezareth og lagde til der. | 53Og da de hadde faret over, kom de til Gennesarets land og la til der. | 53När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där. |
| 54Og da de traadte ud af Skibet, kendte man ham straks. | 54Og da de gikk ut av båten, kjente folket ham straks igjen, | 54Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom; |
| 55Og de løb om i hele den Egn og begyndte at bringe de syge paa deres Senge omkring, hvor de hørte, at han var. | 55og de løp omkring i alt landet der, og de begynte å føre de syke omkring i sine senger dit hvor de hørte at han var. | 55och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var. |
| 56Og hvor som helst han gik ind i Landsbyer eller Byer eller Gaarde, lagde de de syge paa Torvene og bade ham om, at de maatte røre blot ved Fligen af hans Klædebon; og alle de, som rørte ved ham, bleve helbredte. | 56Og hvor han gikk inn i landsbyer eller byer eller gårder, der la de sine syke på torvene og bad ham at de måtte få røre, om det så bare var ved det ytterste av hans klædebon; og alle de som rørte ved ham, blev helbredet. | 56Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
