De sju dödssynderna
De sju dödssynderna (latin: septem peccata mortalia), huvudsynderna[1] eller kardinalsynderna, är begrepp inom katolicismen. Dödssynder är ett från Nya Testamentet hämtat uttryck, men de är inte explicit uppräknade där. Inom katolicismen är dessa de svårare synder som består i att människan med fullt vett och fri vilja överträder Guds bud i en viktig sak. Dessa synder gör henne skyldig till den eviga dödens straff och kan endast försonas genom botens sakrament.[2]
De har alla positiva motsvarigheter i de sju dygderna. De sju dödssynderna var under medeltiden tillsammans med de tio budorden de främsta utgångspunkterna för etiska diskussioner och betraktelser.
Termen kommer av att de anses leda till dels andra laster och synder, dels till evig fördömelse, om syndaren inte ångrar sig.
De sju dödssynderna
redigeraDödssynderna finns inte uppräknade i Bibeln, utan det var påve Gregorius I som utarbetade den nuvarande listan:[3]
Minneslista
redigeraUnder medeltiden blev de sju dödssynderna ett välkänt begrepp. För att lättare komma ihåg dem associerade man var och en av synderna med ett vanligt förekommande djur:[3]
Se även
redigeraReferenser
redigera- Katolska kyrkans lilla katekes, 2005 års upplaga, 2006 års svenska upplaga ("världskatekesen").
Noter
redigera- ^ [a b c] Dödssynd i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 31 augusti 2024.
- ^ Nordisk familjebok, 1951–1955 års upplaga band 6, sid. 199
- ^ [a b c] Bibelfrågan
- ^ Bringéus, Nils-Arvid (1969). ”Caritas Romana och de bevingade dygderna”. Rig (Föreningen för Svensk Kulturhistoria) 52 (2): sid. 68 (24). https://journals.lub.lu.se/rig/article/download/8485/7623/.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör De sju dödssynderna.