beslag

Svenska

Substantiv

Böjningar av beslag 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	beslag	beslaget	beslag	beslagen
Genitiv	beslags	beslagets	beslags	beslagens

beslag

1. (oböjligt) det att någon i överordnad position tar ett föremål från någon, antingen för att det är bevismaterial eller för konfiskation (eventuellt under begränsad tid)

   Vanliga konstruktioner: lägga beslag på någon eller något, ta i beslag

   Besläktade ord: beslagta

   Sammansättningar: narkotikabeslag

2. mindre metallbit som sätts på ett föremål för att stärka det, till exempel en dörr

Översättningar

konfiskation

• engelska: seizure ^(en)
• portugisiska: apreensão ^(pt) f
• tyska: Beschlagnahme ^(de) f

mindre metallbit som sätts på ett föremål för att stärka det

• tyska: Beschlag ^(de) m