Ultravox: Skillnad mellan sidversioner

	Ultravox
	Ultravox uppträder vid Theater am Marientor i Duisburg, Tyskland under Return to Eden Tour 2009.
Bakgrund	London, England, Storbritannien
Genrer	New wave, synthpop, postpunk, new romantic
År som aktiva	1973–1987, 1992–1996, 2008–
Skivbolag	Island Records, Chrysalis Records, EMI, Polygram
Artistsamarbeten	Visage
Webbplats	Officiell webbplats
Medlemmar
	Midge Ure; Chris Cross; Warren Cann
Tidigare medlemmar
	John Foxx; Stevie Shears; Robin Simon; Mark Brzezicki; Tony Fenelle; Gerry Laffy; Neal Wilkinson; Jackie Williams; Sam Blue; Vinny Burns; Tony Holmes; Gary Williams; Billy Currie

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering Nyare redigering →

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Versionen från 13 mars 2019 kl. 23.09

Ultravox är en brittisk new wave-, new romantic- och syntpopgrupp. Gruppen leddes ursprungligen av sångaren och låtskrivaren John Foxx. Han ersattes 1979 av Midge Ure och gruppen fick stora kommersiella framgångar på 1980-talet.

Historia

Ultravox bildades 1974 under namnet Tiger Lily av konstskolestudenten Dennis Leigh tillsammans med Chris Allen (basgitarr) och Stevie Shears (gitarr). Senare kompletterades gruppen med Warren Cann (trummor) och Billy Currie (synthesizer, violin). Gruppen gav ut en singel, "Ain't Misbehavin' ", 1975. Därefter gick de igenom flera namnbyten och kallade sig bland annat The Zips, Fire of London och London Soundtrack. 1976 fick gruppen skivkontrakt med Island Records som imponerats av deras liveframträdanden. Under inspelningen av det första albumet skapades gruppnamnet Ultravox! (med utropstecknet som en referens till krautrock-bandet Neu!) och samtidigt antog Leigh och Allen sina respektive artistnamn John Foxx och Chris Cross. I februari 1977 utkom det självbetitlade debutalbumet Ultravox!.

I likhet med många andra band under punk- och new wave-epoken inspirerades Ultravox! av den mer konstnärliga sortens glamrock med starka influenser från Roxy Music, The New York Dolls, David Bowie och Kraftwerk. Debutalbumet, producerat av Brian Eno tillsammans med Steve Lillywhite, blev dock en kommersiell flopp. Gruppen återkom senare samma år med det punkigare albumet Ha!-Ha!-Ha!, som inte heller blev någon framgång. Fastän soundet dominerades av elgitarrer innehöll den även en tidig syntpoplåt, "Hiroshima Mon Amour", som signalerade en ny musikalisk riktning för gruppen.

Gruppens nya inriktning resulterade i att Stevie Shears sparkades från gruppen i början av 1978 eftersom hans spelstil inte ansågs passa in. Han ersattes av Robin Simon. Utropstecknet i gruppnamnet togs också bort och man började spela in sitt tredje album Systems of Romance tillsammans med producenten Conny Plank (som tidigare samarbetat med Kraftwerk). Albumet skilde sig från de tidigare två albumen genom att synthesizers sattes i förgrunden i gruppens sound. Albumet fick ett positivt mottagande av flera kritiker, men blev ännu en kommersiell flopp.

Island bröt kontraktet med gruppen och efter en självfinansierad USA-turné 1979 lämnade både John Foxx och Robin Simon gruppen. De tre kvarvarande medlemmarna återvände till England och började samarbeta med andra artister. Billy Currie turnerade med Gary Numan och blev inblandad i det studiobaserade Visage-projektet. Där träffade han Midge Ure som blev tillfrågad att bli Ultravox nya sångare.

Midge Ure, som tidigare haft smärre framgångar med 70-talsbandet Slik och new wave-gruppen The Rich Kids, och 1979 var tillfällig medlem i Thin Lizzy, gick med i Ultravox som sångare, gitarrist och keyboardist. Med honom som frontman förnyades gruppen och de började få kommersiella framgångar. Sommaren 1980 blev "Sleepwalk" gruppens första singelhit och albumet Vienna tog sig upp till en 14:e plats på albumlistan. Det stora genombrottet kom med den tredje singeln från albumet, titelspåret "Vienna" som nådde andraplatsen på engelska singellistan. Låten åtföljdes av en ambitiös och stilbildande musikvideo som bidrog till framgången.

1981 kom albumet Rage in Eden som liksom de två föregående albumen var ett samarbete med Conny Plank. Gruppen tillbringade mer än tre månader i hans studio i Tyskland med att skriva och spela in materialet. Albumet blev fyra på albumlistan och singlarna "The Thin Wall" och "The Voice" blev båda topp-20 hits.

På nästa album Quartet samarbetade de med George Martin som producent. Även detta album blev en stor framgång med fyra topp-20 hits, bland andra "Reap the Wild Wind" och "Hymn". Från den följande turnén, The Monument Tour, gavs den liveinspelade Monument ut som LP och video.

Från Lament 1984 fick gruppen en av sina största hits med "Dancing with Tears in My Eyes" (3:a på englandslistan), men albumet kom att bli det sista med de fyra medlemmarna. Senare under 1984 utgavs gruppens 1980-talshits på samlingen The Collection, som även innehöll den nya singeln "Love's Great Adventure.

Under 1984 var Midge Ure tillsammans med Bob Geldof också initiativtagare och en av de ledande organisatörerna för Band Aid- och Live Aid- projekten. Han var med och skrev och producerade Band Aid-singeln "Do They Know It's Christmas". På Live Aid-konserten 1985 medverkade Ultravox och framförde fyra av sina hits: "Vienna", "Reap the Wild Wind", "Dancing With Tears in My Eyes" och "One Small Day". Senare under 1985 fick Ure en stor solohit med singeln "If I Was" och gav ut det framgångsrika soloalbumet The Gift.

1986 återkom gruppen, utan Cann, med albumet U-Vox. Den blev dock ingen större framgång och året därpå meddelades officiellt att gruppen hade splittrats. Ure fortsatte med sin solokarriär, Currie återförenades med Robin Simon i det kortlivade projektet Humania medan både Cann och Cross drog sig tillbaka från musikbranschen.

På 1990-talet bildade Billy Currie som enda kvarvarande originalmedlem en ny upplaga av Ultravox som utan framgång gav ut två album, Revelation (1993) och Ingenuity (1996).

Återförening

År 2008 återförenades de fyra originalmedlemmarna från 1980, Warren Cann, Chris Cross, Billy Currie och Midge Ure för första gången sedan Live Aid-galan 1985. De gav sig ut på en turné kallad Return to Eden som även nådde Sverige under 2010. Englandsturnén dokumenterades på Return to Eden: Live at the Roundhouse (2010) som gavs ut både som CD och DVD. Senare utkom även EP'n Moments from Eden (2012) med fyra nya livelåtar.

2011 meddelade gruppen via sin officiella webbsida att de arbetade på ett nytt album, det första med alla fyra 1980-talsmedlemmarna sedan 1984. Albumet Brilliant gavs ut den 28 maj 2012 på skivbolaget EMI och följdes senare under året av en turné.

Medlemmar

Nuvarande medlemmar

Chris Cross – basgitarr, synthesiser, bakgrundssång (1973–1988, 2008–)
Warren Cann – trummor, percussion, bakgrundssång (1974–1986, 2008–)
Midge Ure – sång, gitarr, synthesiser (1979–1988, 2008–)

Tidigare medlemmar

John Foxx – sång (1973–1979)
Stevie Shears – gitarr (1973–1978)
Billy Currie – keyboard, viola, violin, synthesiser (1974–1988, 1992–1996, 2008–2017)
Robin Simon – gitarr, bakgrundssång (1978–1979)
Mark Brzezicki – trummor, percussion (1986–1988)
Tony Fenelle – sång, gitarr (1992–1994)
Gerry Laffy – gitarr, basgitarr (1992–1994)
Neal Wilkinson – trummor, percussion (1992–1994)
Jackie Williams – bakgrundssång (1992–1994)
Sam Blue – sång (1994–1996)
Vinny Burns – gitarr (1994–1996)
Tony Holmes – trummor, percussion (1994–1996)
Gary Williams – basgitarr (1994–1996)

Diskografi

Album

Ultravox! (1977)
Ha!-Ha!-Ha! (1977)
Systems of Romance (1978)
Vienna (1980)
Rage in Eden (1981)
Quartet (1982)
Monument (1983)
Lament (1984)
U-Vox (1986)
Revelation (1993)
Ingenuity (1996)
Return to Eden: Live at the Roundhouse (2010)
Brilliant (2012)

EP

Retro (Live EP, 1978)
Moments From Eden (Live EP, 2012)

Singlar

"Dangerous Rhythm" (1977)
"Young Savage" (1977)
"Rockwrok" (1977)
"Slow Motion" (1978)
"Quiet Men" (1978)
"Sleepwalk" (1980) UK #29
"Passing Strangers" (1980) UK #57
"Vienna" (1981) UK #2, Sverige #7, Österrike #8, Tyskland #15
"Slow Motion/Quiet Men/Dislocation/Hiroshima Mon Amour" (1981, dubbelsingel - nyutgivning)
"All Stood Still" (1981) UK #8
"The Thin Wall" (1981) UK #14
"The Voice" (1981) UK #16
"Reap the Wild Wind" (1982) UK #12, US #71
"Hymn" (1982) UK #11, Tyskland #9
"Visions in Blue" (1983) UK #15
"We Came To Dance" (1983) UK #18
"One Small Day" (1984) UK #27
"Dancing with Tears in My Eyes" (1984) UK #3, Sverige #1, Tyskland #7
"Lament" (1984) UK #22
"Heart Of the Country" (1984)
"Love's Great Adventure" (1984) UK #12
"Same Old Story" (1986) UK #31
"All Fall Down" (1986) UK #30
"All In One Day" (1987 UK #88
"Vienna (92)" (1992)
"I Am Alive" (1992) Tyskland #80
"Vienna" (1993, nyutgivning) UK #13
"Brilliant" 2012

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Ultravox.

@@ Rad 23: / Rad 23: @@
 == Historia ==
-Ultravox bildades 1974 under namnet Tiger Lily av konstskolestudenten Dennis Leigh tillsammans med [[Chris Cross|Chris Allen]] (elbas) och Stevie Shears (gitarr). Senare kompletterades gruppen med [[Warren Cann]] (trummor) och [[Billy Currie]] (synthesizer, violin). Gruppen gav ut en singel, ''Ain't Misbehavin''', 1975. Därefter gick de igenom flera namnbyten och kallade sig bland annat The Zips, Fire of London och London Soundtrack. 1976 fick gruppen skivkontrakt med [[Island Records]] som imponerats av deras liveframträdanden. Under inspelningen av det första albumet skapades gruppnamnet Ultravox! (med utropstecknet som en referens till [[krautrock]]-bandet [[Neu!]]) och samtidigt antog Leigh och Allen sina respektive artistnamn [[John Foxx]] och [[Chris Cross]]. I februari 1977 utkom det självbetitlade debutalbumet ''[[Ultravox!]]''.
+Ultravox bildades 1974 under namnet Tiger Lily av konstskolestudenten Dennis Leigh tillsammans med [[Chris Cross|Chris Allen]] (basgitarr) och Stevie Shears (gitarr). Senare kompletterades gruppen med [[Warren Cann]] (trummor) och [[Billy Currie]] (synthesizer, violin). Gruppen gav ut en singel, "Ain't Misbehavin' ", 1975. Därefter gick de igenom flera namnbyten och kallade sig bland annat The Zips, Fire of London och London Soundtrack. 1976 fick gruppen skivkontrakt med [[Island Records]] som imponerats av deras liveframträdanden. Under inspelningen av det första albumet skapades gruppnamnet Ultravox! (med utropstecknet som en referens till [[krautrock]]-bandet [[Neu!]]) och samtidigt antog Leigh och Allen sina respektive artistnamn [[John Foxx]] och [[Chris Cross]]. I februari 1977 utkom det självbetitlade debutalbumet ''[[Ultravox!]]''.
-I likhet med många andra band under [[punk]]- och [[New wave-musik|New Wave]]-epoken inspirerades Ultravox! av den mer konstnärliga sortens [[glamrock]] med starka influenser från [[Roxy Music]], [[The New York Dolls]], [[David Bowie]] och [[Kraftwerk]]. Debutalbumet, producerat av [[Brian Eno]] tillsammans med [[Steve Lillywhite]], blev dock en kommersiell flopp. Gruppen återkom senare samma år med det punkigare albumet ''[[Ha!-Ha!-Ha!]]'', som inte heller blev någon framgång. Fastän soundet dominerades av elgitarrer innehöll den även en tidig [[syntpop]]låt, ''Hiroshima Mon Amour'', som signalerade en ny musikalisk riktning för gruppen.
+I likhet med många andra band under [[punk]]- och [[New wave-musik|new wave]]-epoken inspirerades Ultravox! av den mer konstnärliga sortens [[glamrock]] med starka influenser från [[Roxy Music]], [[The New York Dolls]], [[David Bowie]] och [[Kraftwerk]]. Debutalbumet, producerat av [[Brian Eno]] tillsammans med [[Steve Lillywhite]], blev dock en kommersiell flopp. Gruppen återkom senare samma år med det punkigare albumet ''[[Ha!-Ha!-Ha!]]'', som inte heller blev någon framgång. Fastän soundet dominerades av elgitarrer innehöll den även en tidig [[syntpop]]låt, "Hiroshima Mon Amour", som signalerade en ny musikalisk riktning för gruppen.
 Gruppens nya inriktning resulterade i att Stevie Shears sparkades från gruppen i början av 1978 eftersom hans spelstil inte ansågs passa in. Han ersattes av Robin Simon. Utropstecknet i gruppnamnet togs också bort och man började spela in sitt tredje album ''[[Systems of Romance]]'' tillsammans med producenten [[Conny Plank]] (som tidigare samarbetat med [[Kraftwerk]]). Albumet skilde sig från de tidigare två albumen genom att [[synthesizer]]s sattes i förgrunden i gruppens sound. Albumet fick ett positivt mottagande av flera kritiker, men blev ännu en kommersiell flopp.
@@ Rad 31: / Rad 31: @@
 Island bröt kontraktet med gruppen och efter en självfinansierad USA-turné 1979 lämnade både John Foxx och Robin Simon gruppen. De tre kvarvarande medlemmarna återvände till England och började samarbeta med andra artister. Billy Currie turnerade med [[Gary Numan]] och blev inblandad i det studiobaserade [[Visage]]-projektet. Där träffade han Midge Ure som blev tillfrågad att bli Ultravox nya sångare.
-Midge Ure, som tidigare haft smärre framgångar med 70-talsbandet [[Slik]] och new wave-gruppen [[The Rich Kids]], och 1979 var tillfällig medlem i [[Thin Lizzy]], gick med i Ultravox som sångare, gitarrist och keyboardist. Med honom som frontman förnyades gruppen och de började få kommersiella framgångar. Sommaren 1980 blev ''[[Sleepwalk]]'' gruppens första singelhit och albumet ''[[Vienna (album)|Vienna]]'' tog sig upp till en 14:e plats på albumlistan. Det stora genombrottet kom med den tredje singeln från albumet, titelspåret ''[[Vienna (sång)|Vienna]]'' som nådde andraplatsen på engelska singellistan. Låten åtföljdes av en ambitiös och stilbildande [[musikvideo]] som bidrog till framgången.
+Midge Ure, som tidigare haft smärre framgångar med 70-talsbandet [[Slik]] och new wave-gruppen [[The Rich Kids]], och 1979 var tillfällig medlem i [[Thin Lizzy]], gick med i Ultravox som sångare, gitarrist och keyboardist. Med honom som frontman förnyades gruppen och de började få kommersiella framgångar. Sommaren 1980 blev "[[Sleepwalk]]" gruppens första singelhit och albumet ''[[Vienna (album)|Vienna]]'' tog sig upp till en 14:e plats på albumlistan. Det stora genombrottet kom med den tredje singeln från albumet, titelspåret "[[Vienna (sång)|Vienna]]" som nådde andraplatsen på engelska singellistan. Låten åtföljdes av en ambitiös och stilbildande [[musikvideo]] som bidrog till framgången.
-kom albumet ''[[Rage in Eden]]'' som liksom de två föregående albumen var ett samarbete med Conny Plank. Gruppen tillbringade mer än tre månader i hans studio i Tyskland med att skriva och spela in materialet. Albumet blev fyra på albumlistan och singlarna ''[[The Thin Wall]]'' och ''[[The Voice (Ultravox)|The Voice]]'' blev båda topp-20 hits.
+kom albumet ''[[Rage in Eden]]'' som liksom de två föregående albumen var ett samarbete med Conny Plank. Gruppen tillbringade mer än tre månader i hans studio i Tyskland med att skriva och spela in materialet. Albumet blev fyra på albumlistan och singlarna "[[The Thin Wall]]" och "[[The Voice (Ultravox)|The Voice]]" blev båda topp-20 hits.
-På nästa album ''[[Quartet]]'' samarbetade de med [[George Martin]] som producent. Även detta album blev en stor framgång med fyra topp-20 hits, bland andra ''[[Reap the Wild Wind]]'' och ''[[Hymn (sång)|Hymn]]''. Från den följande turnén ''The Monument Tour'' gavs den liveinspelade ''[[Monument (album av Ultravox)|Monument]]'' ut som [[LP]] och [[video]].
+På nästa album ''[[Quartet]]'' samarbetade de med [[George Martin]] som producent. Även detta album blev en stor framgång med fyra topp-20 hits, bland andra "[[Reap the Wild Wind]]" och "[[Hymn (sång)|Hymn]]". Från den följande turnén, The Monument Tour, gavs den liveinspelade ''[[Monument (album av Ultravox)|Monument]]'' ut som [[LP]] och [[video]].
-Från ''[[Lament (album)|Lament]]'' 1984 fick gruppen en av sina största hits med ''[[Dancing with Tears in My Eyes]]'' (3:a på englandslistan), men albumet kom att bli det sista med de fyra medlemmarna. Senare under 1984 utgavs gruppens 1980-talshits på samlingen ''The Collection'', som även innehöll den nya singeln ''[[Love's Great Adventure]]''.
+Från ''[[Lament (album)|Lament]]'' 1984 fick gruppen en av sina största hits med "[[Dancing with Tears in My Eyes]]" (3:a på englandslistan), men albumet kom att bli det sista med de fyra medlemmarna. Senare under 1984 utgavs gruppens 1980-talshits på samlingen ''The Collection'', som även innehöll den nya singeln "[[Love's Great Adventure]].
-Under 1984 var Midge Ure tillsammans med [[Bob Geldof]] också initiativtagare och en av de ledande organisatörerna för [[Band Aid]]- och [[Live Aid]]- projekten. Han var med och skrev och producerade Band Aid-singeln ''[[Do They Know It's Christmas]]''. På Live Aid-konserten  1985 medverkade Ultravox och framförde fyra av sina hits: ''Vienna'', ''Reap the Wild Wind'', ''Dancing With Tears in My Eyes'' och ''[[One Small Day]]''. Senare under 1985 fick Ure en stor solohit med singeln ''If I Was'' och gav ut det framgångsrika soloalbumet ''The Gift''.
+Under 1984 var Midge Ure tillsammans med [[Bob Geldof]] också initiativtagare och en av de ledande organisatörerna för [[Band Aid]]- och [[Live Aid]]- projekten. Han var med och skrev och producerade Band Aid-singeln "[[Do They Know It's Christmas]]". På Live Aid-konserten  1985 medverkade Ultravox och framförde fyra av sina hits: "Vienna", "Reap the Wild Wind", "Dancing With Tears in My Eyes" och "[[One Small Day]]". Senare under 1985 fick Ure en stor solohit med singeln "If I Was" och gav ut det framgångsrika soloalbumet ''The Gift''.
 återkom gruppen, utan Cann, med albumet ''[[U-Vox]]''. Den blev dock ingen större framgång och året därpå meddelades officiellt att gruppen hade splittrats. Ure fortsatte med sin solokarriär, Currie återförenades med Robin Simon i det kortlivade projektet [[Humania]] medan både Cann och Cross drog sig tillbaka från musikbranschen.