(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Arkeikum – Wikipedia Hoppa till innehållet

Arkeikum

Från Wikipedia
Version från den 17 april 2012 kl. 19.59 av Thijs!bot (Diskussion | Bidrag) (r2.7.2) (robot Lägger till: lv:Arhajs)
Stromatoliter

Arkeikum (Arkeisk tid), är den äldsta geologiska tidsålder och sträcker sig från då jorden bildades för 4,6 miljarder år sedan till 2,5 miljarder år sedan, då det första livet tar vid. Arkeikum delas in i erorna eoarkeikum, paleoarkeikum, mesoarkeikum och neoarkeikum.

Geologi

Med arkeiska eller underprekambriska bergarter menar man dem som bildades under detta skede. Till arkeikum hänförs de allra äldsta bergarterna på jorden.

De finns i ett fåtal begränsade områden inom de s.k. urbergssköldarna. Inom Sveriges s.k. urberg finns troligen inga bergarter av så hög ålder att de kan beteknas som arkeiska. De bäst undersökta arkeiska bergarterna finns i Sydafrika. De är också intressanta på grund av att de innehåller de äldsta fossilen man känner på jorden.[1]

De äldsta bergarter som hittills påträffats är gamla gnejser och graniter från norra Kanada och västra Grönland. På Grönland finns även bergarter av sedimentärt ursprung och 3,8 miljarder gamla, vilket tyder på att jordskorpan svalnat så att vatten kunnat kondenseras till sjöar och hav.

Den arkeiska jordskorpa som finns bevarad utgörs till stor del av s.k. grönstensbälten, som består av basiska vulkaniter och sediment-bergarter, omgivna av gnejser utvecklade från magmatiska intrusiv-bergarter. Vissa teorier anger grönstensbältena som en arkeisk motsvarighet till vår tids oceaniska jordskorpa medan gnejserna motsvarar kontinental jordskorpa.[2]

Ekologi

Under arkeikum skedde en kemisk utveckling och förutsättningarna för liv skapades i form av väte, kol och kväve, men också metan, vattenånga och ammoniak. Urhavet antas ha bildats relativt tidigt under denna period genom regn under många miljoner år, varvid atmosfärisk vattenånga övergick till bäcken av flytande vatten. Konsensus inom biologin är att grunda havsområden eller laguner och vikar sedan kom att fungera som hemort för utvecklingen av högre biokemiska molekyler som så småningom (för senast omkring 3.5-3.2 miljarder år sedan) ledde till de första levande varelserna.

Från slutet av denna eon finns fossila fynd av stromatoliter och tidiga prokaryota-livsformer.

Källor