Lars Andersson (författare)

	Lars Andersson
	Lars Andersson 2015.
Född	23 mars 1954 (70 år); Karlskoga
Yrke	Författare, översättare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1974–

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Lars Andersson, född 23 mars 1954 i Karlskoga,^[1] är en svensk författare och översättare.

Biografi

Lars Andersson har varit kulturchef på Göteborgs-Tidningen och redaktör för tidskriften Vår Lösen, samt medarbetare i Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet. Han är författare på heltid sedan 1980.

Andersson debuterade 19 år gammal med romanen Brandlyra (1974), av somliga kritiker uppfattad som alltför mogen för att vara skriven av en tonåring, och Andersson misstänktes av recensenten Lars-Olof Franzén för att vara bulvan för en äldre författare.^[2]

Det publika genombrottet kom med romanen Snöljus (1979) vilken gavs ut i flera upplagor och översattes till många språk. Bikungskupan från 1982 befäste hans position som en av de viktigare yngre svenska författarna. Denna ingår i en trilogi tillsammans med Vattenorgeln (1993) och Vägen till Gondwana (2004), den senare boken en skildring av en ung Harry Martinson på luffen i Indien. Tillsammans har trilogin getts ut som Vattnets bok (2005). Andersson har intresserat sig för kabbala och Indiens moderna historia, och har också skrivit ett antal essäsamlingar. Ett urval av hans essäer publicerades 2004 i Fylgja och 2014 i Uppenbarelser.

Som översättare har han arbetat med norsk litteratur, och till exempel tolkat Kjell Madsen, Edvard Hoem och Arne Garborg till svenska.

Bibliografi

1974 – Brandlyra
1976 – Vi lever våra spel
1977 – Gleipner
1979 – Snöljus
1980 – Försöksgrupp
1982 – Mossbilder (tillsammans med Öivind Harsem)
1982 – Bikungskupan
1983 – Väderstreck
1984 – Från pråmkanalen och blankeberget
1984 – Begynnelsebokstäver
1986 – Löv till läkedom
1988 – Pestkungens legend
1989 – Kattfiske och annat
1991 – Jorsalafärder. Ett reportage 1984–91
1993 – Vattenorgeln
1995 – Skuggbilderna
1995 – Platsens ande. En bok om Tage Aurell
1995 – Artemis
1998 – Jag, Herulen. En värmländsk historia (tillsammans med Tomas Andersson)
1998 – Kievs vår
2001 – Kavita
2002 – Berget
2004 – Vägen till Gondwana
2004 – Fylgja
2005 – Vattnets bok
2008 – Ljus från ingenstans
2012 – De levandes land
2014 – Lomjansguten
2014 – Uppenbarelser
2015 – De våra, en kriminalistisk roman
2016 – En by invid älven. Om människotiden (foto: Kari Løvaas)
2017 – Salome Alexandra
2019 – De Gaulles dotter och kommissarie Ringer
2021 – Nu
2022 – Jordens ansikte
2023 – Hittebarnet i Kyjiv

Priser och utmärkelser

1977 – Aftonbladets litteraturpris^[3]
1982 – Svenska Dagbladets litteraturpris för Bikungskupan
1982 – Signe Ekblad-Eldhs pris
1987 – Deverthska kulturstiftelsens stipendium
1990 – Gun och Olof Engqvists stipendium
1990 – Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
1993 – Göteborgs-Postens litteraturpris
1994 – Sveriges Radios romanpris för Vattenorgeln
1994 – Läkerols svenska kulturpris
1996 – De Nios Stora Pris
1996 – Axel Hirschs pris
2007 – Årets värmlandsförfattare^[4]
2008 – Årets länsförfattare^[5]
2009 – Ivar Lo-Johanssons personliga pris^[6]
2013 – Övralidspriset^[7]
2015 – Pär Lagerkvist-priset
2020 – Doblougska priset^[8]

Referenser

^ ”Lars Andersson”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lars-andersson. Läst 27 oktober 2023.
^ Lars-Olof Franzén (20 december 1974). ”En hemlighetsfull debut”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/sok?q=brandlyra&from=1974-12-20&to=1974-12-20.
^ ”KULTUR: 1977: Lars Andersson”. Aftonbladet. 21 november 2007. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/5VpP36/1977-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.
^ ”Lars Andersson utsedd till Årets Värmlandsförfattare”. SVT Nyheter. 16 november 2007. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/lars-andersson-utsedd-till-arets-varmlandsforfattare. Läst 9 januari 2020.
^ ”Lars Andersson årets länsförfattare”. NWT. 14 november 2008. https://www.nwt.se/2008/11/14/lars-andersson-arets-lansforfattare/. Läst 9 januari 2020.
^ Spektra (15 december 2008). ”Ivar Los pris till Lars Andersson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ivar-los-pris-till-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.
^ Östnytt (20 mars 2013). ”Övralidspriset till Lars Andersson”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ovralidspriset-till-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.
^ ”Doblougska priset”. Svenska Akademien. 1 juni 2020. https://www.svenskaakademien.se/press/doblougska-priset-11. Läst 27 juli 2020.

Externa länkar

[1] ”Lars Andersson”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lars-andersson. Läst 27 oktober 2023.

[2] Lars-Olof Franzén (20 december 1974). ”En hemlighetsfull debut”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/sok?q=brandlyra&from=1974-12-20&to=1974-12-20.

[3] ”KULTUR: 1977: Lars Andersson”. Aftonbladet. 21 november 2007. https://www.aftonbladet.se/kultur/a/5VpP36/1977-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.

[4] ”Lars Andersson utsedd till Årets Värmlandsförfattare”. SVT Nyheter. 16 november 2007. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/lars-andersson-utsedd-till-arets-varmlandsforfattare. Läst 9 januari 2020.

[5] ”Lars Andersson årets länsförfattare”. NWT. 14 november 2008. https://www.nwt.se/2008/11/14/lars-andersson-arets-lansforfattare/. Läst 9 januari 2020.

[6] Spektra (15 december 2008). ”Ivar Los pris till Lars Andersson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/ivar-los-pris-till-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.

[7] Östnytt (20 mars 2013). ”Övralidspriset till Lars Andersson”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ovralidspriset-till-lars-andersson. Läst 9 januari 2020.

[8] ”Doblougska priset”. Svenska Akademien. 1 juni 2020. https://www.svenskaakademien.se/press/doblougska-priset-11. Läst 27 juli 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]