(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Kinesisk-ortodoxa kyrkan – Wikipedia Hoppa till innehållet

Kinesisk-ortodoxa kyrkan

Från Wikipedia
Kinesisk-ortodoxa kyrkan
ちゅう华东正教会せいきょうかい
中華ちゅうかひがし正教會せいきょうかい
Китайская православная церковь
Kitajskaja pravoslavnaja tserkov
Den heliga visdomens katedral, också kallad Sofiakatedralen i Harbin.
Ryskspråkig karta över kinesisk-ortodoxa kyrkans eparkier (stift).
Region och utbredningKina Kina
Grundad1600-talet
TypKristet samfund
ModerorganisationRysk-ortodoxa kyrkan
Ansluten tillÖstortodoxa kyrkorna
Rysk ortodoxi
Östkyrkan

Kinesisk-ortodoxa kyrkan, också kallad Kinesiska ortodoxa kyrkan (Förenklad kinesiska: ちゅう华东正教会せいきょうかい; traditionell kinesiska: 中華ちゅうかひがし正教會せいきょうかい; ryska: Китайская православная церковь; translitteration: Kitajskaja pravoslavnaja tserkov), Ortodoxa kyrkan i Kina eller Kinesisk ortodoxi, är en autonom östortodox kristen kyrka som är baserad Kina.

1600- och 1800-talet

[redigera | redigera wikitext]

Den kinesiska ortodoxins ursprung kan spåras tillbaka till slutet av 1600-talet.[1][2]

Under 1800-talet började medlemmar från den rysk-ortodoxa kyrkan missionera i Kina om den ortodoxa kristna tron.[1]

1914 fanns det omkring 5 000 kinesisk-ortodoxa kristna i landet.[1]

Efter ryska revolutionen 1917 ökade den östortodoxa befolkningen i Kina via ryssar som invandrade till landet.[1]

1939 fanns det fem biskopar i landet och även ett östortodoxt universitet i staden Harbin.[1]

1949 fanns det 100 000 troende, 60 församlingar, 200 präster och två kloster i Manchuriet, samt 150 församlingar och 200 000 troende i resten av Kina.[1]

Vid början av 1960-talet hade kyrkan ungefär 20 000 medlemmar.[3]

Moskvapatriarkatet (rysk-ortodoxa kyrkan) gav den kinesisk-ortodoxa kyrkan autonom status 1956 och återkallade dess ryska hierarki. Vid den tiden fanns det omkring 20 000 troende, med en biskop i Shanghai och en i Peking.[1][3]

Under och efter kulturrevolutionen

[redigera | redigera wikitext]

I början av kulturrevolutionen i Kina inleddes attacker mot kyrkor. Filologen Vladimir Levitskij, som såg händelserna, beskrev förljande:[4]

"Det jag var tvungen att se fyllde min själ med fasa: trummor ljöd, folkmassan tjuter och rop hördes, rök bolmade fram... Katedralens staket var fyllt av hongweibier [rödgardister]. En del av dem klättrade upp på katedralens tak för att sätta upp röda flaggor där, medan andra tog våra heliga saker inifrån och kastade dem i de tända eldarna, där allt brann och glänste i solen. Alla ikoner i katedralen och kapellen brändes på bålen... Klockorna i de tre kyrkorna upphörde inte att ringa under branden och ringde i flera dagar efteråt och plågade de troendes själar – dessa kinesiska huliganer hade äntligen fått tag på det som tidigare varit förbjudet för dem och njöt nu av sin triumf."[4]

Efter revolutionen återvände majoriteten av de ryska prästerna och andra troende antingen till Sovjetunionen eller flydde till väst. 1955 fanns endast 30 ryska präster kvar i landet.[1]

Det tog många år innan ortodoxin i Kina började återhämta sig. 1984 ledde ärkeprästen Grigorij Zhu den första liturgin i Förbönskyrkan i Harbin (se bilden nedan). Efter det började en liten grupp rysk-ortodoxa och kinesisk-ortodoxa kristna att restaurera kyrkor i olika städer runt om i landet.[4]

Kinesisk-ortodoxa kyrkor (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Allmänna källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]