Användare:Allil01a/sandlåda

Annie Kenney

Ann Kenney även kallad för Annie Kenney, föddes den 13 september 1879 och dog den 9 juli 1953. Annie Kenney var en engelsk arbetarklasskvinna som var en kvinnoaktivist, även kallad suffragett som kämpade för kvinnlig rösträtt. Hon blev en frontfigur för den kvinnliga föreningen Women's Social and Political Union, WSPU. Hon grundade tillsammans med Minnie Baldock föreningens första förgrening. Kenney attraherade media och publik när hon tillsammans med Christabel Pankhurst blev arresterade för överfall och för att ha stört den allmänna ordningen på ett allmänt möte i Manchester för kvinnlig rösträtt 1905. De båda kvinnorna blev fängslade i flera dagar. Incidenten blev en början på kampen för kvinnornas rösträtt i Storbritannien.

Tidigare liv

Kenney föddes i en arbetarfamilj i Springhead, Saddleworth, i Oldham. Annie Kenney var den fjärde dottern av elva syskon. Annie föddes för tidigt och förväntades att inte överleva. Hennes föräldrar var Nelson Kenney (1849–1912) och Anne Wood (1852–1905). Annie fick ganska lite utbildning som liten, men hennes mamma uppmuntrade läsning, debatter och socialism. Annie fick ett stort intresse för litteratur.

Annie började att deltidsarbeta på en bomullsfabrik när hon fyllde tio, samtidigt som hon gick i skolan. Vid 13 års ålder började hon jobba heltid, vilket innebar väldigt långa skift från sex på morgonen till halv sex på kvällen. När hon sedan kom hem, förväntades hon hjälpta till med hushållet så som att laga mat, tvätta och städa. Fick hon någon ledig tid, lekte hon med sina dockor.

Anställd som en vävares assistent innebar hennes jobb att matcha garnspolar och laga trådarna som gått av. Vid ett tillfälle när hon arbetade slets hennes finger loss av en vävspole. Annie Kenney blev kvar på fabriken i 15 år. Hon var även involverad i fackföreningens aktiviteter och fortsatte med sin utbildning genom självutbildning. Hon inspirerades av författare som Robert Blatchford, Tom Paine, Edward Carpenter och Walt Withman. Annie blev inspirerad av Blatchfords verk, The Clarion och anslöt sig till den lokala förgreningen av det politiska partiet. Kenney gick regelbundet till kyrkan och sjöng i en lokal kör.

Annie har senare berättat att hennes far inte tycktes ha något förtroende för hans barn, och väldigt lite självförtroende om sig själv. Hon berättar också att hennes mamma lät dem uttrycka sig väldigt fritt och att hon växte upp med en gnutta kunskap i många frågor. När hennes mamma dog, 1905, bodde hon kvar hos sin pappa i Oldham.

Aktivism

Annie blev politiskt involverad i kvinnorättsföreningen WSPU efter att mamma Anne gått bort 1905. Annie och hennes syster Jessie hörde suffragetterna Teresa Billington-Greig och Christabel Pankhurst tala på en club i Oldham 1905 om kvinnors rättigheter, vilket fick Annie att ändra syn på livet. Annie förklarade Billington´s tal som en käftsmäll med logik och förnuft. Detta resulterade i att hon anslöt sig till den nystartade organisationen WSPU och besökte den varje vecka där hon tränades till att tala inför publik och hämta broschyrer angående kvinnors rösträtt. Annie och hennes syster Jessie delade sen ut dessa broschyrer till kvinnorna i fabriken i Oldham. Kenney föreläste och förklarade arbetarklassens rättigheter, arbetslöshet och kvinnors rätt att rösta till en stor del av Manchesters befolkning. Annie Kenney blev den yngsta aktören i WSPU.

Emmeline Pankhurst beskrev Annie som att hon hade en helhjärtad tro på det goda i alla människor hon träffade och att det var något med Annie som berörde Emmelines hjärta. Christabel Pankhurst tillade att Annie var ivrig och impulsiv, med ett slitet tunt ansikte och otåliga händer, där ett av hennes fingrar hade slitits bort. Hennes rikliga, svajande hår var det mest ungdomliga med henne.

Under ett liberalt politiskt möte anordnat av Winston Churchill och sir Edward Grey, 1905 i Manchester ställer sig Annie Kenney och Christabel Pankhurst upp och skriker ”kommer den liberala ledningen att ge kvinnor rösträtt?”. Kvinnorna blev utslängda efter att ha vecklat ut en banderoll med orden ”kvinnlig rösträtt”. Väl utanför lokalen blev de arresterade, dels för att ha stört den allmänna ordningen och för att ha uppehållit mötet, men det påstås också att kvinnorna sparkat och spottat på de poliser som slängde ut dem. De båda kvinnorna fick böter på fem shilling, men vägrade att betala och blev därför fängslade. För första gången hade kvinnor använt våld för att få sin röst hörd och nationen var chockad. Totalt blev Annie fängslad 13 gånger. När hon blev utsläppt skickades hon av Emmeline Pankhurst till journalisten William Stead. Annie blev fäst vid Stead och William sa åt henne att om hon någonsin kände sig ensam eller hade problem skulle hon komma till honom. Han lånade henne också 25 pund för att organisera hennes första stora möte i London.

Annie Kenney hade skrivit ett brev till sin syster när hon blivit frisläppt. I brevet skriver Kenney att hon blev bemött av över hundra människor som väntade på henne och att hon fick en underbar bukett med blommor av Oldhams anhängare. Kenney skriver också att ”Manchester lever, det kan jag lova dig”.

Emmeline Pankhurst skrev i sin självbiografi att denna incident var starten på en kamp som England aldrig någonsin hade skådat. Hon skrev att de störde en hel del möten och blev våldsamt utkastade och kränkta. Ofta blev de illa behandlade och till och med misshandlade.

Annie Kenney och Minnie Baldock var de första att starta en förgrening inom WSPU 1906 i Canning Town, där de höll öppna möten i Canning Towns allmänna sal. Samma år ledde Kenney klädd som en stereotypisk arbetarkvinna en grupp kvinnor till Herbert Asquiths hem. Efter att ha ringt på flertal gånger blev hon arresterad. Efter detta fick kvinnorna välja mellan sex veckor i fängelse eller att ge upp kampen i ett helt år. Kenney och de andra valde fängelse. Kenney blev inbjuden till att tala för arbetande kvinnor på andra sidan landet genom kampanjen, däribland i Liverpool på organiserade gatumöten.

1907 blev Annie Kenney utsedd till WSPU organisatör och tjänade 2 pund i veckan i västra England. Hon var placerad i Bristol. Under följande år träffade hon Mary Blathwayt och spenderade sen många timmar i hennes hus, Eagle house där hon lärde sig bland annat franska, simma, köra bil osv.

Kenney blev del av en äldre hierarki inom WSPU och blev organisationens ombud 1912. 1913 anordnade Kenney och en kollega i föreningen, Flora Drummond så att representanter för WSPU kunde tala med de ledande politikerna David Lloyd George och sir Edward Grey. Mötet var arrangerat så att villkoren för arbetarklasskvinnor skulle representera sin egen klass. Kvinnorna berättade om de usla lönerna och arbetsförhållandena som de genomled, och hoppet om att kvinnlig rösträtt skulle ena kvinnor att utmana den status quo som rådde inom demokratin. Alice Hawkins från Leicester förklarade att hennes manliga kollegor fick välja en manlig kollega som representerade dem, medan kvinnorna lämnades orepresenterade.

Kenney som var involverade i andra militanta gärningar och som blev tvångsmatad flera gånger i fängelset på grund av hungerstrejk, var alltid beslutsam att konfrontera auktoriteten och betona orättvisorna av ”katt och råtta spelet” som en suffragett namngett fångarnas tillfälliga utskrivning ur fängelset på grund av hälsoskäl. Katt och råtta spelet lät suffragetterna att åka hem när de blivit till exempel tvångsmatade och mådde väldigt dåligt för att sedan återvända när de blivit bättre för att slutföra sitt fängelsestraff. Vid ett tillfälle i januari 1914 då Kenney just hade blivit utsläppt och var väldigt svag, hade en reporter på The Times skrivit om ett möte där Norah Dacre Fox, WSPUs sekreterare i Knightsbridge Town Hall deltog. Reportern skrev följande:

Annie Kenney var transporterad till mötet i en ambulansvagn dragen av hästar och blev buren in på en bår in till möteslokalen som sedan ställdes på två stolar uppe på scenen. Hon var täckt med filtar och lyfte sin högra hand och viftade med en näsduk, för att sedan orörlig iaktta åskådarna. Efter en stund blev hennes licens under ”katt och råtta spelet” utauktionerat. Dacre Fox fastställde att ett bud på 15 pund som redan var givet. Sedan höjdes budet till 20 pund, för att sedan höjas och säljas för priset av 25 pund. Kort därefter fördes Kenney tillbaka in i ambulansvagnen. Poliser var på plats, men inga försök att arrestera kenney gjordes trots att hennes licens hade utgått. Annie Kenney blev tilldelad en medalj för sitt mod under hungerstrejkerna av WSPU.

När första världskriget bröt ut 1914, satte Emmeline Pankhurst stopp för suffragetternas kämpande och uppmanade dem istället att bli involverade i krigsarbetet genom att ta jobben som egentligen var menade för männen, då många av dessa män var ute vid frontlinjerna. Detta sattes igång genom tidningen ”The suffragettes” som lanserades på nytt den 16 april 1915 med slagorden: att det var tusen gånger mer ärofyllt av de kämpande suffragetterna att slåss mot Kaiser för frihetens skull, än att slåss mot den anti-kvinnorösträtts ledningen. Hösten 1915, följde Kenney med Emmeline Pankhurst och tre andra till södra Wales, the Midlands och Clydeside på en rekrytering och föreläsningsturné för att uppmuntra fackföreningar att stödja krigsarbetet. Kenney spred sitt budskap ända till Frankrike och USA.

Privatliv

Annie hade ett följe av nära kvinnliga väninnor inom suffragette rörelsen. Hon delade säng med bland annat Mary Blathwayt, Clara Codd och Adela Pankhurst. Hon åkte på semester med Christabel Pankhurst till Saak, men det är inte klart om relationerna någonsin var fysiska. Mary Blathwayt noterade i sin dagbok Kenney´s många kvinnliga sängpartners när Kenney bodde i Blathwayts hus, Eagle house. Blathwayts avundsjuka kan ha varit ett skäl till noteringarna. Annie var bortskämd av Blathways. Hon var en regelbunden besökare i Eagle house och till skillnad från alla andra, planterade hon fyra träd. Hon var den första som planterade ett träd och under de kommande åren planterade upp till 60 stycken suffragetter träd vid Eagle house. Blathways betalade för presenter, klockor och för hennes och hennes systrars sjukhusräkningar.

Efter att kvinnor över 30 år fått rätten att rösta 1918, gifte sig Kenney med James Taylor (1893–1977) och bosatte sig i Letchworth, Hertfordshire. Deras son, Warwick Kenney Taylor föddes 1921. Annie Kenney dog av diabetes på Lister sjukhus i Hitchin den 9 juli 1953 då hon var 73 år gammal. Hennes begravning genomfördes enligt riterna av rosenkreuzarna och hennes aska spreds av hennes familj på Saddleworth Moore.

Postum erkännande

1999, reste Oldham Council en blue plaque I hennes ära på Lee Brooks Mill, nära Oldham, och där Kenney börjat jobba 1892. Den 14 december 2018 var en staty som var finansierat av folkets donationer avtäckt nära platsen där Oldham Town Hall förut befann sig.

Hennes namn och bild (och 58 andra suffragetter) är fastetsade på piedestalen av Millicent Fawcett statyn på Parliament Square, London, som var avtäckt 2018.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.