Apigenin
| Apigenin | |
  | |
| Systematiskt namn | 5,7-dihydroxi-2- (4-hydroxifenyl)-4H- 1-bensopyran-4-one |
|---|---|
| Övriga namn | Apigenine, Chamomile, Apigenol, Spigenin; Versulin, C.I. Natural Yellow 1 |
| Kemisk formel | C15H10O5 |
| Molmassa | 270,23 g/mol |
| Utseende | Gult kristallint fast ämne |
| CAS-nummer | 520-36-5 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 0,995 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olösligt g/l |
| Smältpunkt | 345-350 °C |
| Kokpunkt | 154 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Apigenin (4′,5,7-trihydroxiflavon) är en flavonoid som är aglykon till apiin, som finns i många växter. Det är ett gult kristallint ämne som har använts för färgning av ull.
Källor i naturen
[redigera | redigera wikitext]Apigenin finns i många frukter och grönsaker, men persilja, selleri, rotselleri och kamomillte är de vanligaste källorna.[1] Apigenin är särskilt rikligt i blommorna av kamomillväxter, som utgör 68 procent av de totala flavonoiderna.[2] Torkad persilja kan innehålla cirka 45 mg apigenin/gram ört och torkad kamomillblomma cirka 3-5 mg/gram.[3] Apigeninhalten i färsk persilja är enligt uppgift 215,5 mg/100 gram, vilket är mycket högre än den näst högsta matkällan, gröna sellerihjärtan ger 19,1 mg/100 gram.[4]
Biosyntes
[redigera | redigera wikitext]
Apigenin är biosyntetiskt härledd från den allmänna fenylpropanoidvägen och flavonsyntesvägen.[5] Fenylpropanoidvägen utgår från de aromatiska aminosyrorna L-fenylalanin eller L-tyrosin, båda produkter från Shikimatvägen.[6] Vid start från L-fenylalanin deamineras först aminosyran icke-oxidativt av fenylalanin ammoniaklyas (PAL) för att göra cinnamat, följt av oxidation vid parapositionen av cinnamat 4-hydroxylas (C4H) för att producera p-kumarat. Eftersom L-tyrosin redan oxideras vid parapositionen hoppar den över denna oxidation och deamineras helt enkelt av tyrosin ammoniaklyas (TAL) för att komma fram till p-kumarat.[7] För att slutföra den allmänna fenylpropanoidvägen ersätter 4-kumarat CoA-ligas (4CL) koenzym A (CoA) vid karboxigruppen av p-kumarat. Vid ingång i flavonsyntesvägen använder typ III-polyketidsyntasenzymet chalkonsyntas (CHS) på varandra följande kondensationer av tre ekvivalenter av malonyl CoA följt av aromatisering för att omvandla p-coumaroyl-CoA till chalkon.[8] Chalkonisomeras (CHI) isomeriserar sedan produkten för att stänga pyronringen för att göra naringenin. Slutligen oxiderar ett flavanonsyntas (FNS) enzym naringenin till apigenin.[9] Två typer av FNS har tidigare beskrivits; FNS I, ett lösligt enzym som använder 2-oxogluturerat, Fe2+ och askorbat som kofaktorer och FNS II, ett membranbundet, NADPH-beroende cytokrom p450 monooxygenas.[10]
Glykosider
[redigera | redigera wikitext]De naturligt förekommande glykosiderna som bildas genom kombinationen av apigenin med sockerarter inkluderar:
- Apiin (apigenin 7-O-apioglukosid), isolerat från persilja[11] och selleri
- Apigetrin (apigenin 7-glukosid), finns i maskros, kaffe
- Vitexin (apigenin 8-C-glukosid)
- Isovitexin (apigenin 6-C-glukosid)
- Rhoifolin (apigenin 7-O-neohesperidosid)
- Schaftoside (apigenin 6-C-glukosid 8-C-arabinosid)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Apigenin, 18 september 2022.
- Merck Index, 11th Edition, 763.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ The compound in the Mediterranean diet that makes cancer cells 'mortal' Emily Caldwell, Medical Express, May 20, 2013.
- ^ ”Curcumin and Apigenin - novel and promising therapeutics against chronic neuroinflammation in Alzheimer's disease”. Neural Regeneration Research 10 (8): sid. 1181–5. August 2015. doi:. PMID 26487830.
- ^ ”Plant flavone apigenin: An emerging anticancer agent”. Current Pharmacology Reports 3 (6): sid. 423–446. 2017. doi:. PMID 29399439.
- ^ Delage, PhD, Barbara (1 november 2015). ”Flavonoids”. Corvallis, Oregon: Linus Pauling Institute, Oregon State University. http://lpi.oregonstate.edu/mic/dietary-factors/phytochemicals/flavonoids. Läst 26 januari 2021.
- ^ Forkmann, G. (January 1991). ”Flavonoids as Flower Pigments: The Formation of the Natural Spectrum and its Extension by Genetic Engineering” (på engelska). Plant Breeding 106 (1): sid. 1–26. doi:. ISSN 0179-9541.
- ^ ”The shikimate pathway as an entry to aromatic secondary metabolism”. Plant Physiology 107 (1): sid. 7–12. January 1995. doi:. PMID 7870841.
- ^ ”Biosynthesis of Two Flavones, Apigenin and Genkwanin, in Escherichia coli”. Journal of Microbiology and Biotechnology 25 (9): sid. 1442–8. September 2015. doi:. PMID 25975614.
- ^ ”The chalcone synthase superfamily of type III polyketide synthases”. Natural Product Reports 20 (1): sid. 79–110. February 2003. doi:. PMID 12636085.
- ^ ”Cloning of parsley flavone synthase I”. Phytochemistry 58 (1): sid. 43–6. September 2001. doi:. PMID 11524111.
- ^ ”Investigation of two distinct flavone synthases for plant-specific flavone biosynthesis in Saccharomyces cerevisiae”. Applied and Environmental Microbiology 71 (12): sid. 8241–8. December 2005. doi:. PMID 16332809. Bibcode: 2005ApEnM..71.8241L.
- ^ ”Bioavailability of apigenin from apiin-rich parsley in humans”. Annals of Nutrition & Metabolism 50 (3): sid. 167–72. 2006. doi:. PMID 16407641. https://nbn-resolving.org/urn:nbn:de:bvb:384-opus4-857673.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Apigenin.- ScienceDirect.com - Apigenin