Euglena

	Eukaryoter
	Euglena
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Excavata
Överstam	Discoba
Stam	Euglenozoa
Klass	Euglenoidea
Ordning	Euglenales
Familj	Euglenaceae
Släkte	''Euglena''
Vetenskapligt namn
	§ Euglena
Auktor	Ehrenberg, 1830

Euglena är ett släkte med encelliga protister i klassen Euglenoidea i stammen Euglenozoa. För närvarande finns över 1 000 beskrivna arter i släktet Euglena. Det finns många kvar att upptäcka. Marin med flera reviderade 2003 släktet till att inkludera flera arter utan kloroplaster, tidigare klassificerade som Astasia och Khawkinea. Några av arterna i släktet anses ha kännetecken från både växter och djur. På grund av dessa dubbla kännetecken har det debatterats mycket hur de har utvecklats, och till vilken klad de bör placeras. De placerades ursprungligen i riket Protista men är nu klassificerade i riket Excavata som innehåller både kinetoplastider och euglenider.

Form och funktion

Euglena är protister som både kan inta föda som djur genom heterotrofi samt vara självnärande genom fotosyntes, likt växter (se autotrofi). När de uppvisar heterotrofi omger Euglena en födopartikel och förtär den genom fagocytos. När de uppvisar autotrofi använder sig Euglena av kloroplaster, därav deras gröna färg. Kloroplasterna innehåller klorofyll a, klorofyll b och vissa karotenoida pigment, för att tillverka socker genom fotosyntes. Varje kloroplast har tre membran, och existerar i tylakoida högar av tre. Antalet och formen på kloroplasterna inom Euglenozoa varierar mycket beroende på miljöförhållanden och dess evolutionära historia. Euglena kan röra sig genom akvatiska miljöer genom att använda en stor flagell för att röra på sig. För att ta in närmiljön innehåller cellen en ögonmekanism, en primitiv organell som filtrerar solljus till de ljusdetekterande, ljuskänsliga strukturer vid flagellens bas, som enbart tillåter vissa ljusvåglängder att nå den. Detta ljuskänsliga område detekterar ljuset som kan överföras genom ögonmekanismen. När ljuset detekteras kan Euglena justera dess position för att förbättra fotosyntesen. Rörligheten tillåter även förmågan att jaga, och på grund av denna adaption, anses många Euglena vara mixotrofer: autotrofer i solljus och heterotrofer i mörkret. Euglena saknar även strukturellt cellväggar, men har en tunn hinna istället. Denna hinna består av proteinband som bildar en spiral och som ligger under plasmamembranet.

Euglena kan överleva i salt- och färskvatten. I områden med låg luftfuktighet formar Euglena en skyddande vägg runt sig själv och ligger passivt under en spor tills miljömässiga förhållanden förbättrats. Euglena kan även överleva i mörker genom att lagra paramylonpartiklar i pyernoida kroppar inom kloroplasten.

Fortplantning

Euglena fortplantar sig asexuellt genom fission, och man har inte kunnat bevisa sexuell fortplantning. Fortplantningen inkluderar tvärdelning och longitudinell delning, som båda inträffar i de aktiva och inkapslade formerna. Surhetsgraden och alkaliteten har varit känd för att påverka fortplantningen och livsspannet hos Euglenozoaner. Livsspannet varierar även mycket mellan euglenozoanernas grupper.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Där angavs följande källor:

"Phylogeny and taxonomic revision of plasmid-containing neophytes based on USU DNA sequence comparisons and signatures in the USU RNA secondary structure."
Berlin, Springer. 2005. Nutrition and reproduction in euglena. Biomedical and Life Sciences. 52: 367-383.
Campbell and Reece. (2008) Biology (Ed. 8, pp. 580-581).
Campbell, Neil A. and Reece, Jane B. 2008. Biology Eighth Edition. Pearson Benjamin-Cummings. San Francisco, CA.
Kiss, J.Z., E. M. Roberts, R. M. Brown Jr. and R. E. Triemer. 1988. X-ray and dissolution studies of paramylon storage granules from Euglena. Protoplasma. 146: 150-156.
Kusel-Fetzmann, lsa and Weidinge, Marieluise. 2008. Ultrastructure of five Euglena species positioned in the subdivision Serpentes. Protoplasma. 233: 209-222.
"Protozoa Exhibit a Wide Range of Sizes and Morphologies." Tulane University. 18 July 2009 <http://www.tulane.edu/~wiser/protozoology/notes/morph.html>.
Sommer, Joanchim R. 1965. The Ultrastructure of the Pellicle Complex of Euglena Gracilis. The Journal of Cell Biology. 24: 253-257.
Vliet, Kent A. 2008. A Lab Manual for Integrated Principles of Biology Part one- BSC2010L Fourth Edition. Pearson Custom. University of Florida.

Externa länkar