(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Euroscaptor – Wikipedia Hoppa till innehållet

Euroscaptor

Från Wikipedia
Euroscaptor
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningÄkta insektsätare
Eulipotyphla
FamiljMullvadsdjur
Talpidae
UnderfamiljTalpinae
SläkteEuroscaptor
Vetenskapligt namn
§ Euroscaptor
AuktorMiller, 1940
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Euroscaptor är ett däggdjurssläkte som tillhör familjen mullvadsdjur (Talpidae). Till släktet räknas 6 arter som lever i östra och sydöstra Asien.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arterna i släktet Euroscaptor har liksom medlemmar i släktet mullvadar (Talpa) en cylindrisk kropp och en långdragen nos. De främre extremiteterna har en rosa färg och är utbildade som grävverktyg. Grävfötterna är de största av alla mullvadsdjuren i jämförelse till övriga kroppen.[1] Den korta svansen är glest täckt med hår. Arterna har små framtänder, förstorade hörntänder och även den fjärde premolar är stor. Den täta pälsen är vanligen mörkbrun. Euroscaptor når en kroppslängd mellan 10 och 16 centimeter samt en svanslängd mellan 0,7 och 2 centimeter.[1]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Det är inte mycket känt om arternas levnadssätt men det antas att de lever som övriga arter i släktgruppen Talpini. De vistas alltså främst i underjordiska gångsystem som de gräver själva. Födan utgörs av daggmaskar, insekter och andra smådjur.[1]

Släktets 6 arter listades tidigare till släktet mullvadar (Talpa). På grund av skillnader i tändernas och bäckenets konstruktion listas de idag i ett eget släkte. De närmaste släktingar finns troligen i släktet Mogera som förekommer i östra Asien.

Arterna är:[2][3]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 5 april 2010.
  1. ^ [a b c] Nowak, R. M. (1999) s.235/36 Google books
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Euroscaptor (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ EuroscaptorIUCN:s rödlista, besökt 9 augusti 2010.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]