Fotgängare
 |
Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2019-06) |
En fotgängare eller gångtrafikant är en person som går till fots i trafiken. I den svenska trafikförordningen används genomgående termen gående, men fotgängare torde fortfarande vara mer använt i vanligt språkbruk.
Rent juridiskt är gående trafikanter så länge de färdas på en väg för motortrafik, för cykeltrafik eller på en gång- eller ridbana invid en sådan väg. (Det kan läsas i Förordning om vägtrafikdefinitioner 2001, orden Trafikant och Väg.) De trafikregler som gäller för gående är inte tvingande i lika hög utsträckning som de som gäller för andra trafikanter. I stället gäller flera rekommendationer.
Fotgängare är till exempel inte bundna av att följa regeln om högertrafik, i Sverige är det tvärtom så, att en fotgängare som rör sig på en väg som saknar särskild gångbana rekommenderas att hålla sig på vänster sida, för att på så sätt lättare kunna uppmärksamma den fordonstrafik som kommer på samma sida (eftersom den då alltså kommer emot fotgängaren framifrån i stället för att närma sig bakifrån)[1]. Finns gångbana endast på den ena sidan av vägbanan, bör gående använda den oavsett på vilken sida av vägen den ligger.
På en väg eller vägbana med skylten påbjuden gångväg är det bara gående som skall uppehålla sig. På en gågata är övrig trafik normalt inskränkt, och den övriga trafik som kan förekomma ska lämna fotgängare företräde. På en gårdsgata är all trafik tillåten, men fotgängarna ska ha företräde. Fotgängare ska även lämnas företräde på ett obevakat övergångsställe.
Som gående klassificeras också person som färdas på en sparkstötting.
Trafikregler för fotgängare
[redigera | redigera wikitext]Sverige
[redigera | redigera wikitext]I Sverige gäller i huvudsak vänstertrafik för gående. Bestämmelser för fotgängare regleraa i 7 kap. 1 § trafikförordningen. I detta lagrum står bl.a. följande:
- "Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskidor, rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet än gångfart ska dock färdas längst till höger om det är lämpligare
- De som går i grupp under uppsikt av en ledare eller i en procession ska om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen. Om gruppen består av barn som går högst två i bredd, ska om möjligt gångbana, vägren eller cykelbana användas.".[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ NTF. ”Gångtrafikant - på vilken sida? - Övrigt om lagar och regler - Övrigt - Frågor och svar - NTF”. ntf.se. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181012053859/https://ntf.se/fragor-och-svar/ovrigt/ovrigt-om-lagar-och-regler/gangtrafikant-pa-vilken-sida/. Läst 11 oktober 2018.
- ^ ”Trafikförordning (1998:1276)”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/trafikforordning-19981276_sfs-1998-1276. Läst 26 juni 2019.