(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Hård af Segerstad – Wikipedia Hoppa till innehållet

Hård af Segerstad

Från Wikipedia
Hård af Segerstad
Känd sedan1490
UrsprungSmåland, Sverige Sverige
StamfarOlof Pedersson
SätesgårdSegerstad i Reftele socken i Jönköpings län
AdladSvensk uradel, nämnd 1490
Utgrenad iGrevliga ätten Hård
HuvudmanPeder Hård
Sverige Sveriges riddarhus
IntroduceradMellan 10 mars och 4 april 1625
GradAdlig ätt nr 17

Hård af Segerstad är en svensk adlig ätt.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Det är en svensk frälsesläkt som härstammar från Småland. Den är känd sedan 1490 genom Olof Pedersson (troligen död 1501) till Böjeryd i Gryteryds socken, nuvarande Gislaveds kommun, Jönköpings län.

Hans söner, väpnarna Peder Hård och Bengt Hård, vilka upptog släktnamnet efter moderns släkt, delade släkten i två grenar, Segerstads- respektive Torestorpsgrenarna.

De båda ätterna Hårds äldsta kända stamfader på raka fädernet är en Erland Jönsson, som kallas Liljesparre på grund av det heraldiska vapen som han antas ha fört. Denne är emellertid endast känd genom genealogier från 1500-talet.[1] En ättling till denne, Olof Pedersson (död 1501) förde en liljesparre i sitt vapen, och var gift med Gunnil Laurensdotter.

Släktnamnet Hård kommer från hustrun. Hennes far var Laurens Joansson Hård, och skrev sig till Kallset i Villstads socken. Denne förde en sparre i vapnet. Sonen Bengt blev stamfader för ätten Hård af Torestorp.

Dennes bror Peder Hård nämns 1501 i ett rättsmål angående bördsrätten till Landbotorp i Håksviks socken. Han var gift med Karin, en dotter till hövitsmannen Tord Björnsson (Store). Från deras äldste son, krigsöversten Lars Pedersson till Segerstad, härstammar alla medlemmar av ätten Hård af Segerstad.[2]

Ätten Hård, bestående av båda grenarna, introducerades mellan 10 mars och 4 april 1625 i tredje klassen, svenneklassen, genom lottning under dåvarande nummer 26, nuvarande nummer 60. Vid introduktionen fick släkten, i riddarhusstamtavlorna, tillägget "af Segerstad", för att den skulle kunna särskiljas från en annan adelsätt med nummer 60, med samma namn och ursprung. Den senare kom därvid att benämnas Hård af Torestorp. De två släkternas stamfäder Peder Hård och Bengt Hård var bröder. Segerstadsgrenen uppflyttades den 4 oktober 1650 genom ett beslut (som senare skulle visa sig byggde på ett missförstånd) oriktigt i andra klassen, riddarklassen, under nuvarande nummer 17, varvid Torestorpsgrenen kvarblev under nuvarande nummer 60 A.[3]

Generalmajoren av kavalleriet och kaptenlöjtnanten vid Livdrabantkåren, sedermera generalen av kavalleriet och riksrådet, Carl Gustaf Hård (1674–1774), upphöjdes i friherrlig värdighet den 10 september 1710 av Karl XII. Han introducerades 1719 med namnet Hård under nummer 121. Han upphöjdes vidare i grevlig värdighet den 14 juni 1731 i Stockholm av Fredrik I, och introducerades samma år den 19 juni med samma namn under nummer 78, varvid den friherrliga ätten utgick. Det nuvarande släktvapnet oxhuvudet uppträder gemensamt i de två grenarna först under senare delen av 1500-talet. Segerstad är ättens stamgård i Reftele socken.

Första yngre grenen överflyttade på 1870-talet till Finland och fortlever delvis där och i USA. Yngre linjen av tredje yngre grenen överflyttade på senare delen av 1800-talet till USA där den fortlever och medlemmarna skriver sig Hard.

En grevlig gren av släkten Hård utslocknade sannolikt under 1900-talets första hälft; möjligen kan den dock kvarleva i USA. Den siste manlige medlemmen utflyttade till USA 1895. Ett flertal försök har tidigare gjorts för att spåra honom, men inte gett några resultat.

Hård af Segerstad är en av Sveriges tio största adelssläkter, sett till antalet medlemmar av släkten. Den har även en släktförening grundad 1949.

Vapenbeskrivning

[redigera | redigera wikitext]
Sköldmärke.

Peder Hård upptog i likhet med sin bror namnet Hård. Han förde två korslagda färlor i skölden, vilket är slagvapen på skaft som användes till bestraffning i äldre tiders skolundervisning. Ättlingarna valde istället att föra ett oxhuvud som vapenbild vilket inte känt sen tidigare anor i släkten. En möjlighet kan vara att färlorna likt oxhuvudet valdes i egenskap av något hårt, för att anknyta till namnet. Vapnet är ett rött oxhuvud i gyllene fält med oxhuvudet i krona mellan vesselhornen i hjälmprydnaden. kronan är där eftersom medlemmarna ansågs vara riksrådsättlingar. Denna detalj hjälper också till att skilja vapnet från Hård af Torestorp som fick en brisyr i form av ett bitecken i form av en lilja (fransk lilja) mellan hornen på oxhuvudet, av samma anledning.[4]

Personer (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
Mauritz Gustaf Wilhelm Hård af Segerstadt (1818–1905) iklädd uniform för en löjtnant vid Upplands regemente.

Stamtavla över kända medlemmar

[redigera | redigera wikitext]
  • Peder Hård, väpnare
    • Lars Pedersson (död 1563), krigsöverste
      • Olof Hård (1555–1630), ståthållare
        • Johan Hård af Segerstad (död 1645)
          • Erik Hård af Segerstad (1621–1692), överjägmästare
            • Gustaf Hård af Segerstad (1654–1714), kammarherre, hovstallmästare
              • Lennart Hård af Segerstad (1694–1768), kapten
                • Johan Gustaf Hård af Segerstad (1731–1780), löjtnant
                  • Rolof Herman Hård af Segerstad (1780–1827), länsman
              • Axel Hård af Segerstad (1702–1750), fänrik
                • Nils Hård af Segerstad (1734–1791), ryttmästare
                  • Gabriel Alexander Hård af Segerstad (1781–1855), löjtnant
                    • Adam Hård af Segerstad (1822–1897), agronom, Finland
          • Lars Hård af Segerstad (död 1691), ryttmästare
            • Lars Hård af Segerstad (död 1706), ryttmästare
              • Carl Gustaf Hård af Segerstad (1697–1753), kornett
            • Erik Hård af Segerstad (1663–1750), underlöjtnant
              • Jakob Hård af Segerstad (1734–1782), löjtnant
                • Carl Vilhelm Hård af Segerstad (1767–1817), livmedikus
                  • August Leopold Hård af Segerstad (1806–1871), fängelsedirektör
      • Erik Hård (1560–1645), häradshövding

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Erik Hård af Segerstad, Hårdska släktboken, 1972.
  • Äldre svenska frälsesläkter II:1, 2001, s.56 ff.

Hårdska släktkrönikan bokhäfte ifrån 1982.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085 
  • Sveriges ridderskap och adelskalender. Årg. 105 (2010). Stockholm: Riddarhusdirektionen. 2009. sid. XX. Libris 11721552. ISBN 9163351560 
  • Hårdabladet utgiven av släktföreningen Hård af Segerstad 1986.
  • Ätterna Hårds släktarkiv på Riddarhuset.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ http://www.adelsvapen.com/genealogi/Liljesparre
  2. ^ http://www.adelsvapen.com/genealogi/H%C3%A5rd_af_Segerstad_nr_17
  3. ^ ”Hård af Segerstad”. Minerva. Riddarhuset. 22 oktober 2023. https://minerva.riddarhuset.se/att/hard-af-segerstad/. Läst 2 december 2023. 
  4. ^ Bäckmark, Magnus (11 september 2019). Riddarhusets vapensköldar. Band I. Riddarhuset. sid. 84-85. ISBN 9789151914473. https://www.riddarhuset.se/webbutik/bocker-och-tidskrifter/riddarhusets-vapenskoldar-utan-kassett/. Läst 2 december 2023  Arkiverad 2 december 2023 hämtat från the Wayback Machine.

.

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hård_af_Segerstad&oldid=54865788”