Iaido
Iaidō (
Historik
[redigera | redigera wikitext]Ända sedan de första japanska svärden började smidas under 700-talet har man också tränat sig i konsten att använda dem i strid. Det skulle ta flera hundra år att forma de tekniker som än i dag är kända och fortfarande tränas. Svärdets lätt krökta form, och sättet man bar det på, vid sidan av kroppen, gjorde att det gick snabbt att dra vid ett plötsligt anfall.
Under 1400-talet började Izasa Ieano (
Utvecklingen under det senaste århundradet, och främst i och med utvecklingen av iaidō som en sport och idrott inom det japanska kendoförbundet, har inneburit att flera skolor förändrats och blivit mer eller mindre renodlade iaidōskolor[1]. De tydligaste exemplen på sådana skolor är Musō Jikiden Eishin-ryū och Musō Shinden-ryū. Båda dessa är grenar av Hasegawa Eishin-ryū, vilken innehöll ett stort antal partekniker (kumitachi,
Seitei Iaidō
[redigera | redigera wikitext]Seitei Iaidō (
Tōhō Iaidō
[redigera | redigera wikitext]Japanska Iaidōfederationen (ZNIR) Zen Nihon Iaido Renmei, grundad 1948, har ett set om fem iaidōformer, Tōhō Iaidō. Dessa är i huvudsak ZNIR-ekvivalenten för Seitei Iaidō-setet. Följande fem former är från de fem skilda främsta iaidōskolorna.
- Maegiri från Musō Jikiden Eishin-ryū
- Zengogiri från Mugai-ryū
- Kiriage från Shindō Munen-ryū
- Shihōgiri från Suiō-ryū
- Kissakigaeshi från Hōki-ryū
Träningsmetoder
[redigera | redigera wikitext]Iaidō tränas med bokken (
All iaidō utförs som kata (förutbestämda "mönster"). Utövarna bär keikogi (träningsjacka) och hakama (en vid, veckad byxa som traditionellt bars av samurajerna). Under hakama bärs också obi, bältet, i vilket svärden är nedstuckna med eggen uppåt. Det förekommer både kata som utförs individuellt mot en tänkt motståndare och kata i par med en angripare och en försvarare. Parövningar utövas oftast av säkerhetsskäl med bokken.
Tävlingssport
[redigera | redigera wikitext]En tävling i Iaidō går till på så sätt att två iaidōkas gör var sin serie kator samtidigt på varsin bana, placerade parallellt med varandra. De tävlande bedöms av ett antal domare, oftast tre, som väljer en vinnare genom inbördes röstning med flaggor, antingen röd eller vit, med hänsyn till bäst utövad teknik och inlevelse. En tävlande kan alltså vinna med 2-1 eller 3-0 med sin respektive flaggfärg.
Iaidō organiseras idag som idrott inom ett flertal olika förbund och organisationer. Den internationellt största är Zen-Nippon Kendō Renmei (all-japanska kendōförbundet). I likhet med de flesta andra budōorganisationer använder de ett graderingssystem med kyu- respektive dangrader. I Sverige är 4 kyu den första graden och man avancerar sedan neråt till 1 kyu för att sedan gå över till 1 dan och fortsätta uppåt. Olika bältesfärger eller markeringar för de olika graderna används inte.
Kendōförbundet har även tagit fram ett förenklat standardsystem innehållandes 12 kata. Detta set kallas ofta ZenKenRen seitei iai och är framför allt ett försök att skapa ett tvärsnitt av traditionell iaidō, för att göra iaidon mer lättillgänglig, framför allt för kendō-utövare. Dessa kata tränas av nybörjare och ligger till grund för graderings- och tävlingssystemet. Längre upp i graderna förväntas studierna övergå till en traditionell koryu. Eftersom iaidō är en relativt liten budōart i Sverige är det ofta svårt för mindre klubbar att erbjuda regelbunden koryuträning. Det anordnas dock träningsläger regelbundet runt om i Sverige, vilket ger även utövare från mindre klubbar möjligheten att träna koryu.
Inom kendoförbundet framhäver man ofta att Iaidō har mycket starka band till kendo, och det är vanligt att man utövar både kendō och iaidō för att få olika perspektiv på den japanska svärdskonsten. Utanför förbundet finns naturligtvis en helt annan syn, då kendō aldrig varit en del av deras träning, istället har där bevarats en större del av de traditionella skolornas innehåll, till exempel: kumitachi (
Noter och referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100113212132/http://acmebugei.wordpress.com/2009/08/22/change-in-the-anatomy-of-an-iai-ryuha-katayama-hoki-ryu-iai/. Läst 9 juli 2011.
- ^ Katsutane Masaoka, "Musō Jikiden Eishin-ryū Iai Heihō Chi no Maki"
- ^ All Japan Kendo Federation (2009). Zen Nippon Kendo Renmei Iai. Tokyo, Japan: All Japan Kendo Federation. sid. 50