Kordierit

	Kordierit
	V:sten med pleochroism, H:fasettslipad
Kategori	Silikatmaterial
Dana klassificering	61.02.01.01 kordieritgrupp
Strunz klassificering	09.CJ.10
Kemisk formel	(Mg,Fe)2Al4Si5O18
Färg	Blå, rökigt blå, blåviolett, grönaktig, gulbrun, grå
Kristallstruktur	Ortorombiska - dipyramidal
Spaltning	God {100}
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	7–7,5
Glans	Glasglans, fettglans på brottytor
Ljusbrytning	nαあるふぁ=1,527–1,560 ; nβべーた=1,532–1,574 ; nγがんま=1,538–1,578
Dubbelbrytning	δでるた=0,011–0,018
Optisk karaktär	Tvåaxligt positiv eller negativ
Dispersion	r<v svag till markant ; 0,017 (BG) 0,009 (CF)
Pleokroism	Mycket stark
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,57–2,66
Referenser

Cordierit är ett hårt aluminiummagnesiumsilikat-mineral som har haft användning som prydnadssten och då speciellt en blå, klar variant som finns på Sri Lanka, vanligen men oriktigt kallad vattensafir eller "luchssafir". Dess specifika vikt är lägre än för den äkta safiren. Mineralet är uppkallat efter Louis Cordier, och upptäcktes första gången 1813.

Egenskaper

Cordieriten kan anta många olika färger och visar dessutom olika färg beroende på i vilken riktning mineralet betraktas (pleokroism).

Förekomst

Cordierit förekommer i gnejs, metamorfa bergarter och skarn. Cordierit finns bland annat i Falun, Riddarhytte malmfält^[4] och i Arendal i Norge samt på flera andra platser i Europa och Nordamerika.^[5]

Cordierit sedd i den färgsvaga b-axelns riktning
Cordierit sedd i den blåvioletta a-axelns riktning

Källor

^ [1] cordierit i handbook of mineralogy
^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, ISBN 978-91-6319-069-8 sid 196
^ [2] cordierit på mindat.org
^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 170–171
^ Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cordierite, 11 oktober 2011.

[1] [1] cordierit i handbook of mineralogy

[2] Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, ISBN 978-91-6319-069-8 sid 196

[3] [2] cordierit på mindat.org

[4] L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 170–171

[5] Meyers varulexikon, Forum, 1952

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]