Korstågstid

Finländskt frimärke med en rekonstruktion av en kvinnodräkt från korstågstid, baserad på fynd från Bjärnå i västra Finland, 1100-tal.

Finländskt frimärke med en rekonstruktion av en kvinnodräkt från korstågstid, baserad på fynd från Kaukola på Karelska näset i nuvarande Ryssland, 1200-tal.

Korstågstid (finska: ristiretkiaika) är en i finländsk historieskrivning beteckning för den för Finlands vidkommande unika tidsperiod som ligger mellan vikingatiden och medeltiden. Den omfattar ungefärligen åren 1000-1150 (Erik den heliges påstådda korståg 1155 brukar räknas som en slutpunkt) i västra Finland, respektive 1000-1300 i östra Finland och Karelen. Under perioden övergår befolkningen till kristendomen, vilket avspeglas i förändringar i gravskicket, bland annat upphör man med gravgåvor.

De huvudsakliga bosättningsområdena är liksom tidigare kusten i sydväst, vid Kumo älv, Tavastland och Karelen. Under perioden ökar även bosättningarna i Savolax i antal.

Dräktskicket visar på en kontinuitet från tidigare perioder. I västra Finland används ringspännen som parspännen i kvinnodräkten; i de östra delarna används spetsovala spännbucklor.

Kritik

Beteckningen "korstågstid" är inte oproblematisk, dels på grund av det koloniala perspektivet och dels på grund av att några korståg i Norden inte genomfördes förrän 1147. Alternativa benämningar på tidsperioden (vilka dock inte fått fullt genomslag) är tidig kristen tid eller sen järnålder.