(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Linjeflyg – Wikipedia Hoppa till innehållet

Linjeflyg

Från Wikipedia
Linjeflyg
Linjeflygs logotyp.
Flygfakta
CallsignSwedeline
IATALF
ICAOLIN
BaserStockholm-Bromma flygplats
1957–1983
Stockholm-Arlanda Airport
1983–1993
Historia
Grundat1957
Avvecklat1 januari 1993
Linjeflygs Convair Metropolitan SE-CCM på Bromma, 1965
Fokker F28 på Basel-Mulhouse-Freiburg flygplats

Linjeflyg, eller LIN var ett svenskt flygbolag, grundat 2 april 1957 av Sven Östling, vice-vd för SAS. SAS, flygbolaget Airtaco, Dagens Nyheter och Stockholms-Tidningen deltog alla i grundandet av Linjeflyg. Flygbolaget köptes upp av Scandinavian Airlines den 1 januari 1993.

Från början var Linjeflygs huvuduppgift att flyga tidningar och post på nätterna och passagerare och gods på dagarna, alla dessa transporter handlade om inrikesflygningar. SAS skötte flygningarna utrikes.

Historia

[redigera | redigera wikitext]
VD
År Namn
1957–1967 Sven Östling
1967–1973 Arne Wickberg
1973–1978 Sten Sandberg
1978–1980 Jan Carlzon
1980–1983 Olle Hedberg
1984–1987 Christer Magnusson
1987–1992 Christer Nilsson
1992–1993 Jan Sundling

Airtaco (grundat i augusti 1950 som Aero Scandia) kan betraktas som företrädare till Linjeflyg och ingick i det nya bolaget inklusive hela flottan.[1] När Linjeflyg grundades ingick fyra Lockheed L-18 Lodestar och fyra Douglas DC-3 i flottan.[2]

Linjeflygs första rena passagerarlinje gick mellan Malmö och Stockholm och flögs från början med en DC-3:a. Under sitt första verksamhetsår flög man mellan 11 flygplatser i Sverige: Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Lidköping, Malmö (Bulltofta), Nordmaling (Olofsfors flygfält), Stockholm (Bromma), Sundsvall (Midlanda), Visby och Växjö. Man hade även en linje till Köpenhamn.

Senare utökades antalet destinationer till 39 stycken, varav två i utlandet: Köpenhamn (Kastrups flygplats) och Oslo (Oslo flygplats). Dessa båda linjer flög man på SAS uppdrag.

Under åren 1957 till 1983 var Stockholm-Bromma huvudflygplatsen i Linjeflygs system. Den 1 oktober 1983 flyttade man till den nyöppnade terminal 4 på Stockholm-Arlanda.

På hösten 1990 sålde SAS sin andel i Linjeflyg till transportföretaget Bilspedition, men ett och ett halvt år senare köptes den tillbaka igen. Det finns flera spekulationer i varför detta skedde. SAS officiella förklaring är att flygbolaget Linjeflyg under dåvarande situation hade satt sig i en svår ekonomisk situation; man ville också upphöra med namnet Linjeflyg och istället endast använda sig av namnet SAS. Från 1 januari 1993 användes endast namnet SAS i marknadsföringen.

En annan teori är att Linjeflyg tillsammans med norska flygbolaget Braathens och danska Maersk hade långt skridna planer på att slå sig samman och tillsammans utgöra ett bolag som skulle börja flyga på den så kallade "huvudstadstriangeln".[3] SAS hade under denna tid monopol på dessa destinationer som utgjorde en stor ekonomisk grund för dem. En sammanslagning av Linjeflyg, Braathens, och Maersk skulle då utgöra ett direkt hot mot SAS, speciellt eftersom de mindre tre bolagen ofta höll lägre priser än vad SAS inrikestrafik lyckades göra. Att köpa tillbaka Linjeflyg var enligt denna teori ett sätt för SAS att undvika konkurrens på sina främsta destinationer.[3]

Flotta

[redigera | redigera wikitext]
Linjeflygs Nord 262 SE-CCR på Bromma, 1967
Linjeflygs Boeing 737-500 SE-DNB på Faros flygplats i bolagets sista målning

Linjeflygs flotta genom åren

Linjeflygs Flotta
Flygplan Antal Passagerare År Registreringar och Namn Övrigt
Lockheed L-12 Electra Junior 1 9 1957
Lockheed L-18 Lodestar 4 15 1957–1960
Douglas DC-3 15 32 1967 (en extra flygning)
Convair 340/440 Metropolitan 21 52 1961–1979
Nord 262 4 26 1967–1974 SE-CCR Sista flygning:Bromma-Jönköping-Arlanda-Bromma
1967–1974 SE-CCS Sista flygning:Bromma-Karlstad-Bromma
1969–1973 SE-CCT Sista flygning:Bromma-Östersund-Bromma
1970–1974 SE-FUA Sista flygning:Bromma-Sundsvall-Bromma
Fokker F28-1000 3 70 1973–1992 SE-DGA till DGC
Fokker F28-4000 17 85 1973–1992 SE-DGD till DGX (ej DGJ/DGQ)
Boeing 737-500 10 131 1990–1992 SE-DNA Medelpad
SE-DNB Jämtland
SE-DNC Skåne
SE-DND Västerbotten*
SE-DNE Småland**
SE-DNF Värmland*
SE-DNG Gotland***
SE-DNH Södermanland
SE-DNI Norrbotten**
SE-DNK****
Boeing 737-300 2 131 18 september 1989–31 oktober 1990 OY-MMD Värmland Leasad från Maersk
26 oktober 1990–november 1991 SE-DLA Värmland II***** Leasad från IFLC

* SAS målning på bilden ** BMI:s målning på bilden *** BMI Baby's målning på bilden **** LOT's målning på bilden ***** = fly air's målning på bilden

Flygolyckor i Linjeflyg

[redigera | redigera wikitext]

Flygolyckan i Ängelholm

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Linjeflyg Flight 277

Den 20 november 1964 havererade ett av Linjeflygs Convair CV-340 Metropolitan (SE-CCK) under inflygning i dåligt väder på F 10 Ängelholm (Barkåkra flygfält). 29 av de 39 passagerarna och två av de fyra besättningsmedlemmarna omkom. Planet hade startat från Bromma kl 19.46. Flygningen hade linjenummer LF267V och skulle flyga Bromma-Hultsfred-Halmstad-Ängelholm. På grund av dåligt väder beslutades dock att planet inte skulle mellanlanda i Hultsfred. (Det tillagda "V"-et i linjenumret indikerar att man gjort en ändring). Under flygningen förvärrades väderläget, varför även mellanlandningen i Halmstad ställdes in.

Piloterna planerade att göra en kombinerad instrument- och visuell inflygning och landning på Barkåkras bana 14. Sikten var dålig, mellan 1,5 och 2 km, med en molnbas på 60 meter och regn. Piloterna fick i höjd med Halmstad besked från Ängelholmstornet att väderläget där nu hade förbättrats, varför piloterna bestämde sig för att genomföra en direktinflygning.

Vid inflygningen var planet ur kurs och på för låg höjd. Piloterna drog på motorerna, men planet tog mark några kilometer från sättningspunkten på en åker och hakade strax efter i kontaktledningen vid en järnväg. Planet havererade mot marken, kanade ett hundratal meter och välte över i ryggläge. 12 av de 43 personerna ombord överlevde, tre utan skador och de övriga med mer eller mindre allvarliga skador.

Den efterföljande haverikommissionen kom inte fram till någon definitiv slutsats om olycksorsaken, men den starkaste teorin i rapporten är att orsaken till att flygplanet kommit in fel, var en kombination av att piloterna inte hade kännedom om placeringen av de militära ledljus som var tända i banändarna, samt på missförstånd i radiotrafiken mellan flygledaren och piloterna. Dessutom var inflygningsradiofyrarna (eng. inner and outer markers) vid banändarna felaktigt placerade i förhållande till reglerna för civila flygplatser.

Flygolyckan i Kälvesta

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Linjeflyg Flight 618

Den 15 januari 1977 havererade ett av Linjeflygs inhyrda flygplan på en parkeringsplats vid Ängsullsvägen i Kälvesta (Skyline:s Vickers Viscount SE-FOZ) i Stockholm under inflygning till Bromma, bana 12. Alla 22 ombordvarande omkom, däribland den nyutnämnde förbundskaptenen i bordtennis, Hans Alsér. Ingen på marken skadades. Ett antal bilar förstördes och husen omkring blev lätt brandskadade av det brinnande flygplanet. Olyckan berodde på att planet drabbats av stabilisatornedisning och på grund av detta blivit manöverodugligt då full klaff fälldes ut. De svenska piloter som flög denna typ av flygplan hade dock inte informerats på den tiden om att typen var mycket känslig för just denna typ av isbildning.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Svensk flyghistoria under 1900-talet s. 170-171
  2. ^ Linjeflyg – de första fem åren. Svensk Flyghistorisk Tidskrift, ISSN 1100-9837, februari 2018, s. 45.
  3. ^ [a b] Sanz, Michael (2006). Linjeflyg - ett folkflyg från start till landning. sid. 268-269. ISBN 9789172430389. Läst 14 juni 2023 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Sanz, Michael (2006). Linjeflyg: ett folkflyg från start till landning (2., omarb. uppl). Stockholm: Allt om hobby. Libris 10154585. ISBN 91-7243-038-9 
  • Ulf Edlund, Lennart Andersson, Lennart Berns, Sven Stridsberg: Svensk flyghistoria under 1900-talet, Svensk Flyghistorisk Förening, Stockholm 2003, ISSN 1100-9837

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Folkflyget 25 år. Stockholm. 1982. Libris 597720 
  • Linjeflyg 1957-1987: hur Sverige fick inrikesflyg. Bromma: Linjeflyg. 1987-????. Libris 644528 
  • Ohlsson, Jan (1982). ”25 år med Linjeflyg”. I luften (1979) (Stockholm: LiberFörlag, 1979-1982) 1983,: sid. 174-189 : ill. ISSN 0349-7879. ISSN 0349-7879 ISSN 0349-7879.  Libris 3173072

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
SAS Group
AlliansSAS Internationals Airbus A330
Flygbolag
Historia
Övriga bolag
v • r
Svenska flygbolag
Nuvarande1
Amapola Flyg AB (2004–) · Air Leap (2018–) · BRA (2016–)  · EFS European Flight Service AB · Grafair Flight Management AB (1969–) · Jämtlands Flyg AB (1954–) · Norwegian Air Sweden (2018–) · SAS Sverige AB (1946–) · Svenska Direktflyg AB (2002–) · Svenskt Industriflyg AB · TUIfly Nordic AB · West Air Sweden AB (1962–)
Historiska
AB Aerotransport (1924–1950) · Airborne of Sweden (–2000) · Air Sweden (1991–1993) · Air Sweden (2009–2012) · Airtaco (1950–1957) · Air Trader (1972–1973) · Avia (1942–1993) · Avia Express (2009–2011) · Barents AirLink (1974–) · Björkvalla flyg (1931–1944)  · Braathens Regional AB (2013-2016)  · Braathens Malmö Aviation (1999–2000)  · City Airline (1999–2012)  · European Executive Express (1997–2005) · Fairline (flygbolag) (1966–1967) · Falcon Air (1986–2006) · Falconair (1967–1970) · Flying Enterprise (1989–2000) · FlyMe (2003–2007) · Fly Nordic/Nordic Airlink (2000–2008) · Golden Air (1976–2009) · Highland Air (1995–2000) · Holmström Flyg (1966–1995) · Internord (1965–1968) · Interswede (1971–1972) · Linjeflyg (1957–1993)  · Loadair (1963–1964)  · Malmö Aviation AB (1981–2016)  · MCA Airlines Sweden (2008–2009)  · NextJet AB (2002–2018)  · Nordic Airways (2004–2009) · Nova Airlines AB (1997–2023) · Osterman Air Charter (1962–1965)  · SAS Commuter (1988–2004)  · Scanair (1961–1993) · ScanBee (1977–1985) · Skandinaviska Aero (1944–1948)  · Skyline (1971–1977) · Skyways (1993–2012) · Svea–Flyg (1963–1965) · Swedair (1972–1993) · Swedeways (2000–2001) · Swedline (2002–2006) · Tor–Air (1964–1966) · Tor Air (2008–2012) · Trafik-Turist-Transportflyg (1946–cirka 1951) · Transair (1951–1981) · Transjet (2001–2002) · Transwede (1985–1998, 2005–2010) · Trygg–Flyg (1979–2002) · Viking Airlines (2003–2011)
1 Källa: Transportstyrelsens lista över svenska flygbolag med operativa licenser
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Linjeflyg&oldid=53992240”