Odal (runa)
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Namn | Urgermanska | Fornengelska | ||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
*Ōþalan | Ēðel | |||||||||||
”arv”, ”egendom” | ||||||||||||
Form | Äldre | Anglofrisisk | ||||||||||
Unicode | ᛟ | |||||||||||
U+16DF | ||||||||||||
HTML | ᛟ | |||||||||||
Translitteration | o | œ | ||||||||||
Transkription | o, ō | œ, oe, ōe | ||||||||||
IPA | [o(ː)] | [eː], [ø(ː)] | ||||||||||
Position | 24 | |||||||||||
Ätt | Tyr |
ᛟ [odal] eller [o-runan] (ej att förväxlas med ᚮ [oss], även kallad [o-runan]) är den tjugofjärde (24:e) runan i den äldre och anglofrisiska runraden samt där den sista runan i Tyrs ätt (3:e rungruppen). Det motsvaras i det latinska alfabetet av bokstaven o i den äldre runraden och bokstaven œ i den anglofrisiska runraden. Den bär ljudvärden /o/ samt därtill i den äldre runraden och /e/, /ø/ samt därtill i den anglofrisiska runraden.[1]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Dess rekonstruerade urgermanska namn är *ōþalan (”odal”), som betyder ”arv” eller ”egendom”. Runan slutade användas i Skandinavien omkring 500-talet, och den saknas därmed helt i den yngre runraden, men den överlevde i den anglofrisiska runraden under namnet ēðel där den motsvarade det fornengelska fonemet œ på 600- och 700-talet.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Düwel, Klaus (2001) (på tyska). Runenkunde.. Metzler. ISBN 3-476-13072-X. OCLC 46862830. https://www.worldcat.org/oclc/46862830
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Odal (runa).
|