Violettryggig hyliota

	Violettryggig hyliota; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Hyliotor; Hyliotidae
Släkte	Hyliota
Art	Violettryggig hyliota; H. violacea
Vetenskapligt namn
	§ Hyliota violacea
Auktor	Verreaux & Verreaux, 1851
Synonymer
	Violettryggad hyliota

Violettryggig hyliota^[2] (Hyliota violacea) är en fågel i den lilla afrikanska familjen hyliotor inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Hyliotor är små (11-12 cm) och aktiva, insektsätande fåglar med drag av både sångare och med sin svartvita dräkt Ficedula-flugsnappare. Denna art saknar till skillnad från sina släktingar till stor del eller helt vitt inslag i vingen. Näbben är relativt kraftig och stjärten kort. Hanen har vitaktig undersida som kontrasterar med glansigt violblå ovansida. Honan är rostbeige under.^[4]^[5]

Läten

Sången består av en kort strof återgiven som "see see su wit, see su su wit wu". I flykten hörs vassa "tik tik tik".^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Violettryggig hyliota delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Hyliota violacea nehrkorni – förekommer från Liberia till Ghana och Togo
Hyliota violacea violacea – förekommer i låglänta områden från Nigeria och Kamerun till Gabon och östra Demokratiska republiken Kongo

Familjetillhörighet

Fram tills nyligen ansågs hylioterna vara en del av familjen sångare (Sylviidae), nu uppdelad i ett antal familjer i överfamiljen Sylvioidea. DNA-studier visar dock att de inte är särskilt nära släkt med dessa, utan är systergrupp till mesar och pungmesar.^[6] Numera placeras de i den egna familjen Hyliotidae.

Levnadssätt

Violettryggig hyliota påträffas i skogslandskap, gamla plantage och uppodlade gläntor. Där ses den i höga träd och trädtak på jakt efter leddjur, framför allt insekter. Fågeln häckar monogamt. I Liberia har ungfåglar noterats i juli.^[4]^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av skogsavverkning och röjning av skog för jordbruksändamål. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt ej ovanlig i Liberia, frekvent förekommande till vanlig i Ghana och sällsynt till ovanlig i större delen av Västafrika.^[7]

Namn

Hyliota kommer från grekiskans ὑλειωτης, huleiōtēs, som betyder "skogsbrukare" och är ett annat namn för skogsguden Pan.^[8]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota violacea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
^ [a b c] Pearson, D. (2019). Violet-backed Hyliota (Hyliota violacea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58848 25 mars 2019).
^ Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.
^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör violettryggig hyliota.
Bilder & media
Wikispecies har information om Hyliota violacea.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Hyliota violacea Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[africa-4] [a b c] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.

[hbw-5] [a b c] Pearson, D. (2019). Violet-backed Hyliota (Hyliota violacea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58848 25 mars 2019).

[6] Alström, P., D.M. Hooper, Y. Liu, U. Olsson, D. Mohan, M. Gelang, H.L. Manh, J. Zhao, F. Lei, and T.D. Price (2014), Discovery of a relict lineage and monotypic family of passerine birds, Biol. Lett. 10, 20131067.

[7] Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[8] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]