(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Zhong Yao – Wikipedia Hoppa till innehållet

Zhong Yao

Från Wikipedia
Zhong Yao
Porträtt av Zhong Yao i Sancai Tuhui.
Född151
Xuchang, Henan
Död230
NationalitetKina
Yrke/uppdragKalligraf, politiker

Zhong Yao eller Zhong You [1], född 151 i nuvarande Xuchang, Henan, död 230 [2] [3]artighetsnamn Yuanchang, var en kinesisk kalligraf och politiker som levde i slutet av östra Handynastin. Han var verksam i delstaten Cao Wei under tiden för de tre kungadömena. Som född i det nuvarande Xuchang, Henan, blev han den store ledaren i provinsen Chang'an.

När Cao Rui övertagit tronen efter Cao Pis död, utsågs 226 Zhong Yao till ledare av Wei. Som student under Cai Yong, en berömd kalligraf, bidrog han också till utvecklingen av den kinesiska normalskrivstilen (kaishu), och är känd som "kalligrafins fader". Bland hans kända verk finns Xuanshi Biao (kinesiska: せんしめせひょう ; pinyin: Xuānshì Biǎo), Jianjizhi Biao (förenklad kinesiska: 荐季ちょくひょう, traditionell kinesisk: こもじきひょう; pinyin: Jiànjìzhí Biǎo), och Liming Biao ( kinesiska: ちからいのちひょう ; pinyin: Liming Biǎo), som finns bevarat som handskrivna kopior.

Zhong Yaos farfar Zhong Hao (鍾皓), var en framstående forskare i östra Handynastin. Zhong Yaos far Zhong Di (鍾迪), vägrade att gå in politiken på grund av följderna av partisanförbudet. Zhong Yao hade två kända syskon: en bror, Zhong Yan (鍾演), som fick titeln markis och en syster, som var mor till Guo Yuan.

Zhong Yao hade åtminstone tre makor. Den första, Lady Sun (まご), var känd för att vara avundsjuk på hans andra konkubiner och för att försöka att skada dem eller få dem förskjutna. Zhong Yao skilde sig från henne när han upptäckte att hon försökte förgifta Zhang Changpu, hans andra maka. Zhang Changpu bibehöll sin ställning som konkubin fram till sin död. Den tredje, Lady Jia (賈氏), var ursprungligen en av hans konkubiner, men höjdes till status av hans formella hustru efter att han skilt sig från Lady Sun.[4]

Zhong Yao hade åtminstone två söner. Den äldre, Zhong Yu (鍾毓), var "justitieminister" (廷尉) och "kavallerigeneral" (くるま將軍しょうぐん) under Wei-regeringen. Den yngre, Zhong Hui, föddes av Zhang Changpu. Han verkade också som general under Wei-regeringen och är mest känd för sin roll i Weis erövring av Shu Han, en av Weis rivaliserande stater år 263. Han startade emellertid 264 ett uppror mot Weiregenten, Sima Zhao, men misslyckades och dödades av sina soldater, som gjorde myteri mot honom.

Zhong Yu hade fyra söner: Zhong Jun (鍾峻), Zhong Yong (鍾邕), Zhong Yi (鍾毅) och Zhong Chan (鍾辿). Zhong Yi upphöjdes till Zhong Huis adoptivson eftersom denne var ogift och saknade egna barn. Zhong Yong dödades tillsammans med sin farbror Zhong Hui under myteriet och hans familjemedlemmar avrättades. I efterdyningarna av Zhong Huis misslyckade uppror, blev Zhong Jun, Zhong Yi och Zhong Chan inblandade, greps och placerades i dödscell för sina relationer till Zhong Hui. Dock tog Sima Zhao hänsyn till att Zhong Yao och Zhong Yu hade gjort värdefulla tjänster åt Wei och bestämde sig därför för att låta benåda dem. Han övertalade också Wei-kejsaren Cao Huan att utfärda ett kejserligt dekret, som benådade Zhong Jun och Zhong Chan och återförde dem till deras ursprungliga officiella positioner och titlar. Zhong Yi avrättades[5] dock eftersom han var Zhong Huis adoptivson och därför inte var berättigad till benådning.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Namnet återges också som Zhong Du i pinyin, eftersom det andra tecknet har två vanliga uttal. I Norman & Mattos översättning av Qiu Xigui (2000), till exempel, står Zhong Du. Men enligt Hanyu Da Zidians inlägg om karaktären (sid.1436), uttalas det Yáo när den används som ett namn.
  2. ^ Zhong Yao's biography in Records of the Three Kingdoms stated that he died in the 4th year of the Taihe era (227-233) in Cao Rui's reign. (ふとしよんねん,繇薨。)
  3. ^ de Crespigny, sid. 1134
  4. ^ わらわまご嫡專こころがい其賢,すう讒毀无所いたりまごべんはくゆうさとしたくみげんあし以飾なりしか不能ふのうきず也。及姙娠,いよいよさら嫉妬しっと,乃置やくしょくちゅう夫人ふじん中食ちゅうじきさとし而吐つむまぶししゃ數日すうじつある曰:『なにこう公言こうげん?』荅曰:『嫡庶しょうがいやぶいえ危國,古今ここん以為鑒誡。かり如公しんじわがしゅうだれのうあかり其事?かれ以心わがいいわが必言,かたはたさきわが事由じゆうかれはつ,顧不快ふかい耶!』とげしょうやましまごはていいなりこう曰:『わらわよく其得おとこいん以得おとこくすりはんいいどく!』なりこう曰:『とくおとこやくことやみ於食ちゅうあずかひと非人情ひにんじょう也。』とげ訊侍しゃふくまごよしとくざいなりこうとい夫人ふじんなんのう不言ふげん夫人ふじんげん其故,なりこうだいおどろきえき以此けんはつろくねんなまかい恩寵おんちょういよいよたかしなりこう旣出きしゅつまごさらおさめ正嫡せいちゃく賈氏。) Notering om Zhong Hui's mor i Sanguozhi vol. 28.
  5. ^ (かいけい毓,以よんねんふゆ薨,かい未知みちといかい兄子せこ邕,ずいかいあずか俱死,會所かいしょやしなえ兄子せこあつし及峻、辿たどとう下獄げごくとうふく誅。司馬しばぶんおうひょう天子てんしみことのり曰:「たかしとう祖父そふ繇,さんきょくだいいのちりつくんきょうしょくびょうにわちち毓,れきしょく內外,幹事かんじゆう績。むかしすわえおもえぶん不滅ふめつたたかえまつすすむろくなりせんちゅうようそんちょうこれ。以會、邕之ざい,而絕繇、毓之るいわれゆう愍然びんぜんたかし辿たど兄弟きょうだいとくばらゆう官爵かんしゃくしゃ如故。おもんみあつし及邕いきふくほう。) Sanguozhi vol. 28.