äng

Svenska

Substantiv

Böjningar av äng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	äng	ängen	ängar	ängarna
Genitiv	ängs	ängens	ängars	ängarnas

äng u

1. fält där vilda örter och gräs växer

   Etymologi: Av fornsvenska æng, av fornnordiska eng, engi, av urgermanska *angijō.

   Sammansättningar: fuktäng, kärräng, strandäng, torräng, ängsblomma, ängskärr

Översättningar

fält där vilda örter och gräs växer

• bokmål: eng ^(no)
• danska: eng ^(da)
• engelska: meadow ^(en)
• finska: niitty ^(fi)
• franska: pâturage ^(fr) m
• isländska: engi ^(is) m
• jiddisch: לאָנקע f (lonke)
• limburgiska: wèèd
• nederländska: wei ^(nl)
• polska: łąka ^(pl) f
• portugisiska: prado ^(pt)
• spanska: prado ^(es) m
• tjeckiska: louka ^(cs) f
• tyska: Wiese ^(de) f