Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Dessa sidor innehåller rekonstruktioner av ord och deras rötter. Deras förekomst har inte direkt kunnat bekräftas utan antas ha funnits baserat på jämförande lingvistik.
Se
Historisk lingvistik ,
en:Reconstructed terms ,
w:en:Attested language och
w:en:Comparative method .
Se även ek .
*ek (personligt pronomen)
jag Etymologi: Av äldre urgermanska *ek *ég *éǵh₂ Sammansättningar: *mīnaz , *uŋkeraz , *unseraz Jämför: Samma som fornarmeniska ես es ), uranatoliska *ʔúǵ *eś *jàzъ *jàzŭ ). Nära släkt med antik grekiska ἐγώ hegṓ ), urindoiranska *aȷ́ʰám *egō *me *ñäś Se även: *se- , *þū
Första person
Singular
Dual
Plural
Nominativ
*ek
/ˈek/
*wet
/ˈwet/
*wīz
/ˈwiːz/
Ackusativ
*mek
/ˈmek/
*uŋk
/ˈuŋk/
*uns
/ˈuns/
Dativ
*miz
/ˈmiz/
*uŋkiz
/ˈuŋ.kiz/
*unsiz
/ˈun.siz/
Instrumentalis
*miz
/ˈmiz/
*uŋkiz
/ˈuŋ.kiz/
*unsiz
/ˈun.siz/
Possessiv
*mīnaz
/ˈmiː.nɑz/
*uŋkeraz
/ˈuŋ.ke.rɑz/
*unseraz
/ˈun.se.rɑz/
*ek (nominativ singular )
Urnordgermanska: *ek , *jak
Fornvästnordiska: ek
Fornisländska: ek
Isländska: eg (åldrigt), ég , ek (åldrigt)
Färöiska: eg , jeg (med verkan av östnordiska språk)
Jämtska: jeg (med verkan av östnordiska språk)
Norn: eg
Norska (dialektalt): é , eig , ej , æ , æg , æj , í , je , jæj
Norskt bokmål: jeg (med verkan av östnordiska språk)
Nynorska: eg
Fornöstnordiska: iak , iek
Urvästgermanska: *ik (utan stress)
Fornengelska: iċ , iċċ , ih
Medelengelska: I , ich , ik
Engelska: I , ich (åldrigt)
Lågskotska: A , I , ik
Fornfrisiska: ik
Nordfrisiska: ick , ik
Saterfrisiska: iek
Västfrisiska: ik
Fornhögtyska: ih
Medelhögtyska: ich
Alemannisk tyska: i , ich , ig
Bayerska: i
Centralfrankiska: ech , eich , ich
Jiddisch: איך (ikh )
Kölniska: ich
→ Limburgiska: ich , iech , ik
Luxemburgiska: ech
Rhenfrankiska: aisch (Hessiska), ich (Pennsylvaniatyska)
Tyska: ich
Wymysöriska: ych
Östcentraltyska: iech (Erzgebirgiska; Silesetyska), isch (Sachsiska), ische (Sachsiska)
Östfrankiska: i , iech
Fornlågfrankiska: ik
Fornsaxiska: ik
Uröstgermanska: *ek
*wet (nominativ dual )
Urnordgermanska: *wit (ostressad)
Fornvästnordiska: *vit
Fornisländska: vit
Färöiska: vit
Fornöstnordiska: *vit
Urvästgermanska: *wit (ostressad)
Fornengelska: wit , ƿit
Fornfrisiska: wit
Fornlågfrankiska: *wit
Medelnederländska: *wit
Limburgiska: weet (åldrigt)
Fornsaxiska: wit
Uröstgermanska: *wet
*wīz (nominativ plural )
Urnordgermanska: *wīʀ
Forngotländska: výr
Fornvästnordiska: *vér , *mér (av äldre *erum vér Fornisländska: vér
Färöiska: vær
Jämtska: mæð
Norskt bokmål: vi (med verkan av östnordiska språk)
Nynorska: me , vi (med verkan av östnordiska språk)
Fornöstnordiska: *vīʀ
Urvästgermanska: *wī
Fornengelska: ƿē , wē
Fornfrisiska: wī
Nordfrisiska: wi , wu
Saterfrisiska: wie
Västfrisiska: wy
⇒ Fornhögtyska: wir
Medelhögtyska: wir
Tyska: wir
⇒ Medelhögtyska: mir
Zimbriska: bar
Fornlågfrankiska: wī
Medelnederländska: wi , wij
Fornsaxiska: wī
Medellågtyska: wî , wy
Mennonitisk lågtyska: wie
Nederländsk lågsaxiska: wi
Tysk lågtyska: wi , wî
Uröstgermanska: *wīz
*mek (ackusativ singular )
Urnordgermanska: *mik (ostressad)
Fornvästnordiska: *mik
Fornisländska: mik
Färöiska: meg
Jämtska: meg
Norskt bokmål: meg
Nynorska: meg
Fornöstnordiska: *mik
Forndanska: mik
Fornsvenska: mik
Urvästgermanska: *mek (stressad), *mik (ostressad)
Uröstgermanska: *mek
*uŋk (ackusativ dual )
Urvästgermanska: *uŋk
Fornengelska: unc
Fornsaxiska: unk *uns (ackusativ plural )
Urnordgermanska: *ons
Gotländska: våss
Fornvästnordiska: *oss
Fornisländska: oss
Färöiska: oss
Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
Norskt bokmål: oss
Nynorska: oss
Fornöstnordiska: *oss
Urvästgermanska: *uns , *ų̄s
Fornengelska: ūs
Fornfrisiska: ūs
Nordfrisiska: üüs
Saterfrisiska: uus
Västfrisiska: ús
Fornhögtyska: uns
Fornlågfrankiska: uns
Fornsaxiska: ūs
Medellågtyska: ûs
Lågtyska: üs
Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
Uröstgermanska: *uns
*miz (dativ singular, instrumentalis singular )
Urnordgermanska: *mīʀ (okänt skäl till lång vokal)
Fornvästnordiska: *mér
Fornisländska: mér
Färöiska: mær
Fornöstnordiska: *mǣr
Urvästgermanska: *mī (okänt skäl till lång vokal)
Fornengelska: mē
Medelengelska: me
Engelska: me
Lågskotska: me
Fornfrisiska: mē , mī
Nordfrisiska: me
Saterfrisiska: mie
Västfrisiska: my
⇒ Fornhögtyska: mir
Fornlågfrankiska: mī
Fornsaxiska: mī
Medellågtyska: mi
Lågtyska: mie , mue , my
Mennonitisk lågtyska: mie
Tysk lågtyska: mi
Uröstgermanska: *miz
*uŋkiz (dativ dual, instrumentalis dual )
*unsiz (dativ plural, instrumentalis plural )
Urnordgermanska: *onsiʀ
Gotländska: våss
Fornvästnordiska: *oss
Fornisländska: oss
Färöiska: oss
Norn: vus (Orkney), wus (Shetland)
Norskt bokmål: oss
Nynorska: oss
Fornöstnordiska: *oss
Urvästgermanska: *unsi , *ų̄si
Fornengelska: ūs
Fornfrisiska: ūs
Nordfrisiska: üüs
Saterfrisiska: uus
Västfrisiska: ús
Fornhögtyska: uns
Fornlågfrankiska: uns
Fornsaxiska: ūs
Medellågtyska: ûs
Lågtyska: üs
Tysk lågtyska: uns (med verkan av högtyska språk)
Uröstgermanska: *unsiz