brink

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brink  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brink brinken brinkar brinkarna
Genitiv brinks brinkens brinkars brinkarnas

brink

  1. brant sluttning
    Etymologi: Av fornsvenska brink, troligtvis av medellågtyska brink.[1]
    Sammansättningar: älvbrink

Översättningar

[redigera]
brant sluttning

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av brink  Singular Plural
Nominativ brink brinks
Genitiv brink's brinks'

brink

  1. kant
    Vanliga konstruktioner: on the brink

Källor

[redigera]
  1. ↑ Svensk ordbok: "brink"
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=brink&oldid=3706424”