elf

Se även Elf och ełf.

Svenska

Substantiv

Böjningar av elf	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	elf	elfven	elfvar	elfvarna
Genitiv	elfs	elfvens	elfvars	elfvarnas

elf

1. (ålderdomligt) genom sjätte upplagan av SAOL (1889) ersatt av älf, senare ersatt av älv

Afrikaans

Räkneord

elf

1. elva (11)

Etymologi: Av nederländska elf, av medelnederländska elf, av fornlågfrankiska *ellef, av urgermanska *ainalifą

Besläktade ord: elfde

Engelska

Substantiv

Böjningar av elf	Singular	Plural
Nominativ	elf	elves
Genitiv	elf's	elves'

elf

1. övernaturligt väsen (i forngermansk religion, i senare folktro, i moderna fantasyverk, rollspel och datorspel); alv, alf
2. övernaturligt väsen (som hjälper tomten); tomtenisse

Etymologi: Fornengelska ælf; besläktat med fornhögtyska alb (se Albtraum), fornisländska álfr (se älva)

Nederländska

Räkneord

elf

• uttal:        ⓘ

1. elva (11)

Etymologi: Av medelnederländska elf, av fornlågfrankiska *ellef, av urgermanska *ainalifą

Tyska

Räkneord

elf

1. elva (11)

Etymologi: Av medelhögtyska eilf, av fornhögtyska einlif, av urgermanska *ainalifą

Besläktade ord: Elf

Sammansättningar: Elfjähriger