förakt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av förakt  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förakt föraktet
Genitiv förakts föraktets

förakt

  1. brist på aktning, stark känsla av ogillande och hat
    Hon kände bara förakt gentemot sina gamla mobbare.
    De hyste ett djupt förakt för allt som andades girighet.
    Synonymer: avsky, hat, ringaktning, missaktning
    Antonymer: uppskattning, aktning
    Etymologi: Sedan 1588.
    Jämför: hån
    Fraser: (konkreta) möta ngn med förakt, uttrycka sitt förakt för ngn/ngt, visa förakt för ngn/ngt
    Sammansättningar: dödsförakt, gudsförakt, journalistförakt, klassförakt, kunskapsförakt, kvinnoförakt, mansförakt, människoförakt, myndighetsförakt, polisförakt, politikerförakt, publikförakt, självförakt, tittarförakt, väljarförakt, världsförakt, västförakt
    Besläktade ord: förakta, föraktansvärd, föraktfull, föraktlig
    Se även tesaurus: Ogillande, Vedervilja, Missaktning, Oförskämdhet, Ringaktning, Försämring, Underskattning

Översättningar

[redigera]