harm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av harm  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ harm harmen
Genitiv harms harmens

harm

  1. (ålderdomligt) skada; grunden för sammansättningen harmlös
  2. förnärmelse, grämelse, ilska (över en åsamkad skada)
    1842: Rosen på Tistelön, Emilie Flygare-Carlén:
    Haraldsson vinkade åt Gabriella att hålla sig fullkomligt stilla. Därefter höjde han långsamt geväret, då, till hans obeskrivliga harm och förvåning ett skott lossades från en sten nedanom klippan.

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av harm  Singular Plural
Nominativ harm harms
Genitiv harm's harms'

harm

  1. skada, ont
    Synonymer: injury; hurt; damage; detriment; misfortune
  2. något som orsakar skada eller ont

Verb

[redigera]
Böjningar av harm  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens harm harms harm
Preteritum harmed
Perfektparticip harmed
Presensparticip harming, vard. harmin'

harm

  1. skada, göra illa

Besläktade ord

[redigera]