Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
nåde
- (ålderdomligt) böjningsform av nåd
- Etymologi: Gammal dativform av nåd.
- Fraser: Guds nåde
| Böjningar av nåde
|
Aktiv
|
| Infinitiv
|
–
|
| Presens
|
nåde
|
| Preteritum
|
–
|
| Supinum
|
–
|
| Imperativ
|
–
|
| Particip
|
| Presens
|
–
|
| Perfekt
|
–
|
nåde (presens konjunktiv)
- vare (må vara) nådig mot
