raptus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

raptus

  1. (neutrum eller utrum, oböjligt) anfall, ryck
    1839: Nya teckningar utur hvardagslifvet 4. Hemmet, Fredrika Bremer:
    Petrea skrek till i ett raptus af hänryckning, och stjelpte, i det hon hoppade opp, ett sybord omkull öfver Louise.
    1940 (29 november): En monumentalmålare utan väggar (Svenska Dagbladet), Gotthard Johansson:
    Det finns i modern svensk konst många vulkaniska temperament, vilkas verk synas skapade i ett slags andlig raptus, men för ingen har måleriet varit en så hård och knakande Jakobs-kamp som för Kalle Hedberg.
  2. olämplig, ojust
    Etymologi: Av latinska raptus, rycka
    Besläktade ord: indolent

Översättningar

[redigera]