Sommarklassiker: Med fokus på det närvarande

Eyvind Johnson: Strändernas svall, Bonniers 2004

Eyvind Johnson (1900-1976), som delade Nobelpriset i litteratur med Harry Martinson 1974, är aktuell trettio år efter priset med nyutgåvan i pocket av Ständernas svall från 1946, där Odysseusgestalten placerats in i modern tid. Romanens undertitel ”En roman om det närvarande” syftar på den samtidighet som kännetecknar den här boken. Men denna kritiska koncentration på nuet finns överlag med i Eyvind Johnsons prosaproduktion då det gäller samhällspolemiska romaner, politiska allegorier (Krilon-serien 1941-1943), efterkrigstida pessimism eller romaner förankrade i historisk tid så som Drömmar om rosor och eld, 1949, Hans nådes tid 1960, Livsdagen lång, 1964.

Eyvind Johnson debuterade som realistisk novellist 1924 med novellsamlingen De fyra främlingarna. Så kom Johnson i kontakt med 1920-talets franska, tyska och engelska prosamodernism, James Joyce, Thomas Mann, Marcel Proust, och började också själv experimentera med romanformen, vilket senare kom att inverka på yngre svenska prosaister.

I Strändernas svall avdramatiserar Johnson den grekiska antikens Odysseusgestalt, tar av honom hjälteglorian och låter honom bli en reflekterande människa som känner sig splittrad och osäker. Eftersom den här romanen kom ut strax efter andra världskriget har Odysseus också pacficerats, blivit en trött krigare som bara vill återvända hem efter det tioåriga krigandet mot trojanerna och längtar efter att det skall råda fred på jorden.

Romanen beskriver Odysseus vindlande, irrande, äventyrliga hemfärd, hans möten med nymfer och andra mytiska, mystiska personer, hustrun Penelopes långa väntan på ön Ithaka och sonen Thelemakos otålighet. Romanstrukturen är intressant såtillvida att händelser äger rum samtidigt eller parallellt, att här på sätt och vis ingår ett slags den antika mytens berättelse, en metafiktion och en berättelse i den eyvindjohnsonska samtiden.

Också beträffande stilen är denna modifierade Odysseusversion avskalad sin ”antika” högtidlighet. I stället utvecklar Johnson en fantastiskt livlig, skarp ironi och humor då han kommenterar de olika gestalter Odysseus stöter på. Eller också förhåller sig Johnson kritiskt till Odysseus inre monologer och tankar om det fasansfulla kriget. Ändå finns här också kvar sagans Odysseus som återvänder hem och känner skuld både på grund av kriget och för den långa bortavaron.

Strändernas svall är på många sätt givande läsning och en utmärkt inkörsport till Eyvind Johnsons estetiskt, etiskt och kompositionsmässigt intressanta romankonst.

Elisabeth Nordgren