Nils Rabenius

Kyrkoherde i Hedemora nr 23. Nicolaus Rabenius. Född i Thortuna och Råby 27 Oct. 1648. Fadren, ehuru Commin., bodde der på sin egen gård och blef sedan Pastor i Säby. Efter någon skolgång sattes han 1664 uti handelsbod i Stockholm, men ledsnade derwid och återtog boken i Westerås. Student i Upsala 1671. Förrän han pwgdes 9 Febr. 1673, fadren till hjelp, måste båda gifwa sin skriftliga obligation, att han skulle wara stilla och icke ligga Biskopen på händerna, med ansökningar. Fick likwäl straxt dess recommendation till Kammarrådet Is. Cronström, att blifwa dess Husprest och dess sons Informator i Stockholm. Comminister i Munktorp 1676, som han skrifwer sjelf, endrägteligen kallad af allmogen och confirm. både af Enkedrottningen och Consist. Dermed war dock icke så riktigt. Consist. prot. säger, att han "blef anklagad för bref, som han skrifwit eller ändrat åt bönderne angående hans vocation, at lemna till Biskopen, då i Upsala. Han hade dermed lagt sig uti annors kallelse, skulle priveras officio en tid, straffas med proban och gifwa sin obligation." Blef dock sedan wid tjensten och hans goda natursgåfwor öfwerskylde de orätta konster, som han äfwen sedan mången gång brukade. Här fick han tillfälle att blifwa känd af K. Carl, hwartill han ock sjelf sökte början på ett särdeles sätt, då han, klädd i presterlig habit, gick och körde i åkern nära intill wägen, der Konungen red fram och icke kunde undgå märka honom, hwarpå följde ett samtal, som för hans qwicka swar medförde flera och snart märklig förändring i hans lefnadsskick. Att han först blifwit af Konungen kallad till Gårdspredikant wid Kungsöhr, och att predika då Hans Maj:t wistades der, är wäl uppgifwet, men torde icke wara sannt, då han sjelf och Consist. prot. icke nämner derom. Större och mera owäntad war den befordran, att han 29 Aug. 1690 blef ordin. Kongl. Hofpredikant, hwarpå han i Juni 1691 tog afsked ifrån Munktorp, flyttade med hustru, barn och husfolk till Stockholm, gjorde inträde i Slottskyrkan d. 7 och intog sitt rum i HofConsist. d. 17 s. m. Hade ock den lyckan att winna lika nåd hos K. Carl XII och war äfwen Pastor wid Lifdrabantcorpsen, då han följde med i Konungens första fälttåg emot Danmark. Om hans lustiga upptåg, så wäl derute, i synnerhet med drabanterne, som ock förut i hofwet, äro många historier, som dock troligen blifwit wäl uppstufwade. Äfwen är det sagdt, att han genom en serdeles fintlighet utwerkade sig Konungens fullmagt till Hedemora pastorat, som erhölls i Liffland i Aug. 1701. Hemkom att tillträda 1702, då han ock mottog contractets wård. Predikade i prestmötet 1704, sedan han redan 1683 warit Respondens. Men enligt trowärdig uppgift hade han af Konungen fått dispence ifrån præsidium. Onekligt är, att han jemte sitt qwicka genie hade både kunskap, skicklighet och kraft att förestå embetet, och säkert hade Konungen icke misskänt hans goda egenskaper, men utan att förringa hans werkliga förtjenster, kan dock wisas af behållna handlingar, att han med infall och gyckel, egensinnighet, häftighet och sjelftagen myndighet mången gång stötte illa församlingen och betog sig sjelf aktning och förtroende. Ett det swåraste bewis derpå gaf han 1705, då han på Mariæ Besökelsedag i sin predikan föreställde de berömliga qwinnor, som Bibeln omtalar, i jemnförelse med dem på hans tid och ort. Af en oskyldig sak tog han sig anledning, att, ehuru med namnets förtigande, så utmärka en Handlandes hustru,. framl. Biskop Brodins dotter, med tillwitande af ett nidingsbrott och med de grufligaste skymford, att hela församlingen med förundran igenkände henne, och menniskan, som samma dag skulle gå till skrift, blef både förskräckt och förargad. Häraf uppkom en process, som warade i många år wid flera domstolar, och som han slutligen, efter alla fåfänga konster, måste betala med förlikning. Flera gånger war han i delo med Magistraten, som anklagade honom för narrwerk, försummelse, egennytta och sjelfrådighet med kyrkans inkomst, och omsider begärde en v. Pastor. Ett wisst allwar wisade han likwäl uti sin smak och arbete för samlande af gamla handlingar och manuskripter. I hans bibliothek funnos många permebref och rara anteckningar ifrån äldsta tider, wigtiga för både kyrko- och statshistorien. Afsade sig contracts-expeditionen 1716 och dog 7 Sept. 1717.

Gift 3 Sept. 1676 med Christina Buskagrius, dotter af Commin. Samuel Erici i Stora Tuna och Kyrkoh. i Norberg P. Barkmans styfdotter, f. 9 Mars 1655, död 4 Juni 1716.

Barn, som upptogo namnet Rabbe, efter en föregifwen stamfader Olof Björnsson Rabbe, Slottslofwen i Stockholm och halshuggen under Konung Christiern 8 Nov.1520:

• Petrus, död på utrikes resa;
• Samuel, Capit. wid Gröna Dragonerna, fader till CanzliRådet Sten af Rabbe, adlad 1770;
• Daniel, död ung;
• Nicolaus, Militair, dödskjuten i Norge;
• Christina, g. m. Rådmannen och Postmästaren Jac. Hülphers i Hedemora.

Ref.:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Rabenius

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/7487