dubbel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av dubbel  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum dubbel
Neutrum dubbelt
Bestämd
singular
Maskulinum dubble
Alla dubbla
Plural dubbla
  Predikativt
Singular Utrum dubbel
Neutrum dubbelt
Plural dubbla
Kompareras inte.
Adverbavledning dubbelt

dubbel

  1. bestående eller kännetecknad av två stycken
    Enligt Europakonventionen är dubbel bestraffning för en handling förbjuden.
    Vanliga konstruktioner: dubbel (något), dubbel-
    Synonymer: tvåfaldig
    Besläktade ord: dubbla, dubblé, dubblera, dubblett, fördubbla
    Sammansättningar: damdubbel, dubbelagent, dubbelalbum, dubbelansikte, dubbelarbete, dubbelbeckasin, dubbelbeskatta, dubbelbindning, dubbelbottnad, dubbeldäckare, dubbelexponering, dubbelfattning, dubbelförsäkrad, dubbelgångare, dubbelmacka, dubbelmening, dubbelmoral, dubbelnamn, dubbelnummer, dubbelroll, dubbelrum, dubbelsidig, dubbelspråkig, dubbelsäng, dubbeltrast, dubbeltydig, dubbel-v, flerdubbel, fyrdubbel, herrdubbel, mångdubbel, tredubbel
    Fraser: kvitt eller dubbelt, ligga dubbel av skratt

    Se även enkel, trippel, kvadrupel, kvintupel, sextupel och flerfaldig.

Översättningar

[redigera]