norm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Norm.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av norm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norm normen normer normerna
Genitiv norms normens normers normernas

norm

  1. något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster
    Synonymer: handlingsregel, förebild
    Sammansättningar: heteronorm
  2. (matematik, på ett vektorrum V över K) en funktion som uppfyller kraven, för varje och ,
    1. med likhet omm
  3. (matematik) norm av vektor (enligt föregående definition); längd av vektor
    Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)
    Sammansättningar: pseudonorm, seminorm
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: normal, normativ, normativitet, normera, normering
Sammansättningar: normbildande, normföreställning, normförskjutning

Översättningar

[redigera]