sinne

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinnen sinnena
Genitiv sinnes sinnets sinnens sinnenas

sinne

  1. (fysiologi) sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden
    Hyponymer: balanssinne, hörselsinne, känselsinne, luktsinne, smaksinne, synsinne
    Människor har fem sinnen: hörsel, syn, smak, luktsinne och känsel.
    Vissa påstår sig ha ett sjätte sinne.
  2. själslig läggning, viljeliv
    Synonymer: lynne
    Sammansättningar: djupsinne, egensinne, frisinne, lättsinne, skarpsinne, storsinne, tungsinne, ursinne, vansinne
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: sinn (poetiskt)
Etymologi: Belagt i svenska språket från tidigt 1400-tal som fornsvenska sin, sinne, inlånat från medellågtyska sin.[1]
Besläktade ord: sinnlig, sinnrik, sinnad, frisinnad
Sammansättningar: bollsinne, lokalsinne, luktsinne, servicesinne, sinnebild, sinnelag, sinnesfrid, sinnesförnimmelse, sinnesförvirring, sinnesintryck, sinnesorgan, sinnesro, sinnessjuk, sinnessjukhus, sinnesstämning, sinnessvag, sinnestillstånd, sinnevärld
Fraser: sjätte sinne, sinne för musik, vid sina sinnes fulla bruk

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinner sinna, sinnene
Genitiv sinnes sinnets sinners sinnas, sinnenes

sinne n

  1. ilska, vrede
    Besläktade ord: sinn, sinnelag, sint

Finska

[redigera]

Adverb

[redigera]

sinne

  1. dit

Frisiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

sinne

  1. sol
  2. solsken
    Synonymer: sinneskyn

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinne sinna

sinne n

  1. ilska, vrede
    Synonymer: harm, ilske, vreide
    Besläktade ord: sinn, sinna, sinnelag

Verb

[redigera]

sinne

  1. (reflexivt: sinne seg) reta upp sig, bli arg

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "sinne"