(Translated by https://www.hiragana.jp/)
Fiat G.55 Centauro – Wikipedia Hoppa till innehållet

Fiat G.55 Centauro

Från Wikipedia
Fiat G.55 Centauro
Beskrivning
TypEnsitsigt jaktflygplan
Besättning1
Första flygning1942-04-30
I aktiv tjänst1943–1945 (Aeronautica Nazionale Repubblicana)
Versionerse avsnittet varianter
UrsprungItalien Italien
TillverkareFiat
Antal tillverkadeca 349
Utvecklad frånFiat G.50, G.52, G.53
Data
Längd9,37 meter
Spännvidd11,85 meter
Höjd3,13 meter (propellerarken på marken)
Vingyta21,11 m²
Tomvikt2 630 kg
Max. startvikt3 718 kg
Motor(er)1 × Fiat RA 1050 RC.50 Tifone
Motoreffekt1 475 hk (1 100 kW)
Propeller1 × trebladad propeller
Prestanda
Max. hastighet630 km/t vid havsnivå
646 km/t vid 6 500 m
Räckvidd med
max. bränsle
1 200 km
Max. flyghöjd12 700 m
Stigförmågaca 14 m/s (7 min, 12 sek till 6 km)
Lastförmåga
Lastförmåga1 000 kg (överlast)
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
2 × bomblås under vingarna
Fast beväpning3 × 20 mm MG 151/20 automatkanoner
2 × 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor
Bomber2 × 50–160 kg bomber
Torpeder1 × torped (G.55/S enbart)

Fiat G.55 Centauro (Kentaur) var ett italienskt ensitsigt jaktflygplan från andra världskriget med slagkraftig beväpning och stomme helt av metall. Typen producerades enbart i några hundra exemplar men gjorde bra ifrån sig mot de allierades flygstyrkor.

Fiat G.55 utvecklades under tidigt 1940-tal från tidigare experiment och vidareutvecklingar av Fiat G.50 Freccia försedda med radmotor av tysk Daimler-Benz typ. Under projekteringen kom G.55 så småningom att erhålla motorn Daimler-Benz DB 605, samma som satt i Messerschmitt Bf 109 av senare modell. Sluttypen blev en licensproducerad DB 605A-1 under benämningen Fiat RA.1050 R.C.58 Tifone.

Produktion påbörjades men enbart 31 plan hann levereras till kungliga italienska flygvapnet (Regia Aeronautica) innan Mussolinis avsättning och Italiens kapitulation inför de allierade 1943. Efter upprättandet av Salòrepubliken återtogs senare produktionen för det Salòrepublikanska flygvapnet (Aeronautica Nazionale Repubblicana) och när kriget tog slut hade ytterligare 274 plan färdigställts med 37 stycken under produktion.

Ur G.55 togs två prototyper fram för en vidareutvecklad G.56, anpassad för att kunna hysa den större kraftfullare DB 603A-motorn från Daimler-Benz. En av prototyperna överlevde kriget.

Efterkrigstiden

[redigera | redigera wikitext]

Efter kriget återupptog Fiat utvecklingen av G.55 för det moderna Italienska flygvapnet (Aeronautica Militare) samt export och producerade en ensitsig jakt- och skolvariant kallat G.55/A, vars prototyp för första gången flög i september 194. Senare togs även en tvåsitsig skolvariant fram, kallad G.55/B. Senare försågs G.55/A och B med RR Merlin-motor av brittiskt fabrikat och betecknades G.59.

Dito flygplan såldes bland annat till Syrien och Argentina.

Fast beväpning

[redigera | redigera wikitext]
Intern beväpningsöverblick.

Fast bestyckningen hos G.55 var mycket slagkraftig. Motorn var en inverterad (uppochnervänd) V-motor som medgav installation av motorkanon med eldkanal genom propellernavet medan vingarna var konstruerade för olika sorters intern vingbeväpning.

Första serieutförandet av G.55 kom att bestyckas med tre stycken tyska 20 mm MG 151/20 automatkanoner, en som motorkon och resterande i var vinge, samt två stycken 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor i övre motorkåpa. För motorkanonen medfördes ett magasin om 250 skott, för vingkanonerna magasin om 200 skott vardera och för noskulsprutorna magasin om 300 skott vardera. Båda pjästyperna var apterade med granatammunition med mera.

G.55/S-prototyp med hängd torped och synliga bombställ under vingarna.

Under vingarna kunde två flygbomber om 50-160 kg (180 kg) medföras. Bombtyper som kunde medföras torde bland annat vara:[1]

  • Bomba 50.T (torpedine) torpedformad minbomb, egentlig vikt: 58,0 kg
  • Bomba 100.T (torpedine) torpedformad minbomb, egentlig vikt: 100,0 kg
  • Bomba 150 pansarbomb, egentlig vikt: 151,1 kg
  • Bomba 160 c.S. (contro Sottomarino) antiubåtsbomb, egentlig vikt: 180,0 kg

Torpedvarianten G.55/S (silurante, "torped") kunde även bära en 450 mm F200/450 (936 kg) flygtorped på buken.

Krigstidsvarianter

[redigera | redigera wikitext]
  • G.55/0 (sottoserie 0/förserie) – beväpnad med en 20 mm MG 151/20 motorkanon och fyra 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor, två i övre motorkåpa, två i vingrötterna
  • G.55/I (I serie) – jaktvariant, beväpnad med en 20 mm MG 151/20 motorkanon, två 20 mm MG 151/20 vingkanoner och två 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor i övre motorkåpa
  • G.55/II (II serie) – luftförsvarsvariant, beväpnad med en 20 mm MG 151/20 motorkanon och fyra 20 mm MG 151/20 vingkanoner, inga levererade
  • G.55/S (silurante/torped) – torpedvariant, G.55 försedd med torpedställ under buken och slät motorkåpa utan 12,7 mm kulsprutor, bukkylaren ersatt med två dito och placerade var om torpedstället, en prototyp byggd
  • G.56 – G.55/I försedd med en Daimler-Benz DB 603-radmotor, två prototyper byggda
  • G.57 – projekterad variant försedd med en Fiat A.83 R.C.24/52-stjärnmotor, ej byggd

Efterkrigstidsvarianter

[redigera | redigera wikitext]
  • G.55/A – ensitsigt skolflygplan byggd efter kriget, beväpnad med två eller fyra 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor, två i övre motorkåpa, två i vingrötterna
  • G.55/B (biposto/tvåsitsig) – tvåsitsigt skolflygplan byggd efter kriget, obeväpnat
  • G.59 A/I (I serie) – G.55 konverterat till ensitsigt skolflygplan med RR Merlin-motor efter kriget, beväpnad med två 12,7 mm Breda-SAFAT kulsprutor i vingrötterna
  • G.59 B/I (I serie) – G.55 konverterat till tvåsitisgt skolflygplan med RR Merlin-motor efter kriget, obeväpnat
  • G.59 A/II (II serie) – nybyggda G.59 A/I för Syrien, 26 byggda, vissa beväpnade med fyra stycken 20 mm HS-404/804 automatkanoner i vingarna
  • G.59 B/II (II serie) – nybyggda G.59 B/I för Syrien, 4 byggda
  • G.59 A/III (III serie) – oklart
  • G.59 B/III (III serie) – oklart
  • G.59 A/IV (IV serie) – nybyggda G.59 A/I med helglashuv för Italiens flygvapen, 20 byggda
  • G.59 B/IV (IV serie) – nybyggda G.59 B/I med helglashuv för Italiens flygvapen, 10 byggda

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Mondey, David - The Hamlyn Concise Guide to Axis Aircraft of World War II - Chancellor press 2004 - ISBN 1-85152-966-7
  1. ^ DTIC ADA492629: Italian Bombs & Fuzes. Defense Technical Information Center. 1948-06-01. https://archive.org/details/DTIC_ADA492629/page/n1/mode/2up. Läst 26 december 2023