Körsångaren Anna Edgren: ”Att hänga med Florakören och Brahe Djäknar var det bästa jag visste”

Anna Edgren minns jubileumsfester, körresor med borttappade reseledare och oförglömliga konserter från sina många år som korist i otaliga körer. Bäst av allt är ändå gemenskapen.

Anna Edgren har hunnit sjunga i minst tio körer sedan barndomen på 1980-talet. Allt började i Åbo svenska församlings barnkör.

– Jag minns ett foto från den tiden, antagligen taget under någon av församlingens vårfester. De andra i kören ser lite halvt intresserade ut på scenen, men jag ser ut som en liten fågelunge som gapar och är på alerten, säger Edgren.

Hon minns också hur roligt det var då hon kunde någon sång och den bara flöt på. Det var också roligt att som barn kunna delta i riktiga konserter. Efter det var kärleken till körmusiken ett faktum.

Succé i Tjeckien

Anna Edgren har samlat på sig många körminnen från bland annat Furahakören, Wegeliuskören, Åbo operakör och Camerata Aboensis genom åren. Hon minns speciellt tiderna från Florakören vid Åbo Akademi som hon sjöng i på 1990-talet.

Ett särskilt starkt minne handlar om september 1996, då kören hade framgång i den internationella körfestivalen i Pardubice i Tjeckien. Efteråt hade kören en konsert på nationalmuseet i Prag.

– Det var en alldeles härlig konsertkänsla. En mycket vacker miljö och akustiken var fantastisk, så där som i en katedral, säger Anna Edgren.

Just där och då kändes det extra fint att sjunga tillsammans. Inte bara för att kören hade vunnit priser, bland annat ett specialpris för bästa intryck som delades ut av rektorn på universitetet i Pardubice.

– Det var också fint att uppföra vår musik och få uppleva klangerna där, säger hon.

Bussen åkte utan reseledaren

Det finns också minnen av situationer då allt inte gått enligt planen, som då Florakören skulle på konsertresa till Bordeaux i Frankrike tillsammans med kören Brahe Djäknar. Anna Edgren var en av reseledarna.

– Efter att vi anlände till Paris med flyg skulle vi fortsätta med buss. Jag var inne hos tullen och hämtade ut en del material, och när jag kom ut var bussarna plötsligt försvunna. Körerna hade åkt iväg och reseledaren stod kvar, säger Edgren.

Det här hände innan mobiltelefonerna fanns i var och varannan ficka. Hennes lösning var helt enkelt att vänta och hoppas på att resesällskapet skulle märka att reseledaren fattades, vilket de gjorde.

– De som satt i bussen övertalade den väldigt temperamentsfulla sydfranska busschauffören att vända om, men det var inte så lätt gjort där på motorvägen, så det tog sin tid, säger Edgren.

Alla kände sig inte bekväma

Även om Anna Edgren hunnit sjunga i flera andra körer eller körliknande sammanhang efter Florakören, är tiden i studentkören av väldigt stor betydelse för henne.

- Att hänga med Florakören och Brahe Djäknar var det bästa jag visste.

Då hon på 1990-talet studerade musikvetenskap vid Åbo Akademi, kom hennes magisteravhandling att handla om körsång och körliv. Den fick namnet ”Samhörighet, flamsighet, kvinnlighet på gott och ont – en könskritisk studie av Florakören under 1990-talet”.

Det var ögonöppnande att höra röster om saker som skavde

Anna Edgren

När Edgren skrev sin avhandling hade hon själv redan slutat i kören. Hon hade fått nyttig distans både till sig själv som en del av Florakören och till helheten.

– Det var ögonöppnande att bland de väntade svaren om den fina gemenskapen, också få höra röster om saker som skavde, säger Edgren.

I materialet kom det fram att alla inte passade in i det förväntade gemenskapsmönstret, som påverkades av fester, snapsvisor och en viss jargong. Det fanns korister som inte kände sig bekväma eller välkomna i allt det som var på gång i Florakören på den tiden.

Press på vissa stämmor

I sin avhandling ville Anna Edgren också komma åt hur vardagen och verksamheten i kören framträdde i körens olika stämmor.

– Det upplevdes vara mera press på första sopranen jämfört med andra altstämman som hade det mera chill. I första sopranstämman måste man skärpa sig mera och duktighetskraven upplevdes vara större eftersom stämman hörs klarare, säger Edgren.

Det gick också att identifiera en viss stämidentitet menar Edgren, eftersom sångarna ofta umgicks inom sina stämmor, även om de också umgicks över stämgränserna.

Edgren har ofta sjungit i flera körer samtidigt. De senaste har varit diskantkören Exaudio och kammarkören Key Ensemble. I dagens läge är det ändå mycket lugnt på körfronten. Hon har haft en del astma och problem med stämbanden, men hoppas kunna göra en återkomst i körsammanhang.

– Jag saknar körsången, Jag har blivit mer medveten om hur värdefullt det är och vad det ger. Till exempel saknar jag den långa skapelseprocessen när kören övar en ny repertoar för en konsert eller tävling, skapandet med rösten. Det känns värdefullt.

Sjunger du i kör? Har du erfarenheter av körresor? Vad har körsång gett dig? Vega Lördag sätter fingret på körsång, lördag 12.10.2024 mellan 9.03–11.00. Skriv din berättelse i formuläret nedan.